Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 2

ban; nu till Matthew Brook. Ni skall sofva ljudeligt i natt, Stephen Plumpton, det vill jag lorvaHan gick tillbaka till det lilla rum hvarest han lemnat sin vän, kusken. Under det han gick, stoppade han tummen och pekfingret i sin västficka, hvarest de omfattade en liten flaska. Den innehöll opium som han för en vecka sedan köpt af apotekaren i Raynham såsom ett medel mot tandvärk. Han faon Matthew Brook sittande med armarne korslagda på bordet och stirrande framför sig med denna töckniga blick, som är egendomlig för druckna personer. — Han är redan betydligt deran, tänkte mr Milsom i det han betraktade sin gäst; det behöfves ej mycket för att få honom alldeles redlös. Tag ett glas punsch nu, Brook, så börja vi ett parti sedan, sade han i denna trefligt kamratlika ton som gjorde att han förekom slottsbetjeningen så angenäm, — Skall ske, svarade Mathew; ett annat glas — punsch — hi — gamle gosse! Ett parti kort ja — hit med korten. Under det mr Brook försökte blanda korten, hvarunder han släppte halfva leken under bordet, flyttade Svarte Milsom bålen och glasen till ett bord bakom kuskens rygg. Här fyllde han i ett glas åt mr Brook, hvilket kusken tömde i ett drag; men han hade ej förr gjort det än hans ansigte förvreds till ett grin som tydligen utvisade att drycken ej smakat honom. — Hvad tusan var det ni gaf mig? frågade han litet harmset.