Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 2

Mr Milsom gick till sitt kök och befallde sin enda piga att genast gå till sängs. — Jag har en vän derinne och lyser honom sjelf ut då han går, sade mr Milsom. Du kan gå till sängs så snart du släckt ljusen i skänkrummet och låst dörren. Mr Milsom återvände derefter till rummet der hans sofvande gäst salt. Kuskens öfverrock hängde på en stol nära den der dess egare satt och sof. Mr Milsom tog på sig denna rock och äfven den hatt mr Brook burit. Det låg en tjock yllehalsduk, tillhörande kusken, Jå golfvet nära stolen och Svarte Milsom tog äfven den på sig, lindande den flera gånger omkring halsen så att den fullständigt dolde nedra delen af hans ansigte. Han hade ungefär summa längd som Matthew och kunde, utstyrd som han nu var, vid svagare belysning lätt tagas för den person hvars kläder han bar. Mr Milsom kastade en sista granskande blick på den sofvande kusken och blåste derefter ut ljuset. Elden i spiseln hade fått dö ut: rummet var således nu i fullkomligt mörker. Han stsnnade i dörren för att se sig omkring. Allt var tyst och ej en enda vandrare var ute på gatan. Svarte Milsom gick hastigt genom byn och inträdde i slottsträdgården genom en liten jern, ort, till hvilken Matthew Brook haft nyckeln, Denna nyckel hade Svarte Milsom ofta hört talas om och visste att den alltid bars af Brook i bröstfickan på hans öfverrock. (Forts.)