Göteborgsposten – 14 mars 1870, sida 1

ej litet Å litet glad då han såg inuchallet af James IIarwoods biljett. — Huru lätt det går, mum ade han för sig sjelf; huru lätt det går, blott man har talamod att vänta. Mrs Smithson, hushållerskan, var en i vissa afscenden mycket nogräknad menniska, och bland andra såbud som hon ej ville tilläta någon öfverskii la var att dörrarne till slottet skulle vara stängda klockan half elfva. Vid mer än ett tillfälle pa sista tiden hade mrs Smithson misstänkt att det fanns någon som bröt mot denna regel. Iträgavarande person var Matthew Brook, kusken, en jovialisk, korpulent mun, mycket böjd för politik, och som föredrog en pipa, ett glas och ech en politisk diskussion i värdshuset Höns och kycklingar framför att tillbringa aftnarne i betjenrummen på Raynham Castle. Han var sällan hemma före tiv; ibland ej förrän half elfva, och en gång, en oförgätlig afton, hade mrs Smithson med egna öron hört honom inträda genom slottsporten klockan tre qvart till elfva. Det fanns en omständighet hrarom mrs Smithson var fullkomligt okunnig. Den omständigheten var att Matthew Brook vid åtskilliga tillfällen intralt i slottet genom en mindre dörr en halftimma eller mera efter det den stora ekdörren som ledde till betjentrummen blifvit riglad. Den ifrågavarande mindre dörren ledde till en liten sofkammare i undra våningen, hvari en af betjenterna sof, och för deune man var ingenting i verlden lättare än att dölja sin kamrats nattliga förseelser genom att låta honom