Göteborgsposten – 14 mars 1870, sida 1

2—————7——————— ——— — —— — — Mat är sent ute. Hvar och en tycker om gamle Mat Brook, ser ni, och det finnes ej en enda af oss som skulle vilja sqvallra på honom. — Han är också den trefligaste karl man kan vara tillsammans med, svarade Svarte Milsom, som syntes ha fattat ett ovanligt tycke för den sällskaplige kusken. — Ni kan komma hem till mig när ni vill, mr Brook, sade han hastigt i det han på ett förtroligt sätt förde sin arm under kuskens. Ni skall välkomnas så godt huset förmår, och jag förstår mig på konsten att brygga en bål god punsch när jag sätter mig sådant i sinnet, eller hur Jim? Mr James Harwood bedyrade att ingen annan kunde brygga sådan punsch som den värden på värdshuset Fiolen bryggade. Man superade och mr Maunders tog afsked klooekan en qvart öfver tio; men innan han gick bad han, att det skulle tillåtas honom som en ynnest att få kasta en blick på den stora ekvestibulen. — Ni skull få se den, svarade den godhjertade Matthew Brook. Det är värdt att resa många mil för att få se en sådan vestibul. Han visade vägen genom en mörk gång till en dörr som gick ut till stora vestibulen. Svarte Milsom stod några ögonblick och betraktade den med vördnadsfull tystuad. — Och hvar är den baktrappa som leder till lillans rum? frågade han hastigt. — Dender dörren leder till den trappan, svarade