(Insändt.) Vid August Ååhrenbergs gras. Alltså slutad är din bana Uppå jordelifvets stråt! Grafven, förr än man kan ana, Under vänners sorg och gråt, Sliter kärleks-, vänskapsbanden, Tager stoftet, men ej anden. Alltför tidigt — så vi klaga — Har du, broder, från oss gått! Ren din lefnad är en saga, En försvunnen hägring blott. Nyss du stod der mild som Våren, Bjöd din vänskap åt en hvar. En bedröfvad krets kring båren Ropar dig, men får ej svar; Gud din ande till sig bar. Lbg.