Göteborgsposten – 10 mars 1870, sida 3

2 ARM 14811. IIVarjehanda. Småplock från Paris. I en korrespondens från verldsstaden, daterad d. 1 d:s, heter det: Politiken har för ögonblicket fullkomliga ferier och alla allvarsamma affärer äro uppskjutna,ty Paris håller karneval och tänker endast på att roa sig. Tillfälle härtill saknas det, som bekant, aldrig härstädes och allraminst i dessa dagar, då teatrarne uppföra repertoirens mest omtyckta stycken, då baler, maskerader och konserter öfverbjuda hvarandra i att draga folk till sig. Det finnes ej heller någon brist på förlustelser för den stora massan; eden feta oxen, som vid den allmänna täflingen fått första priset, håller tre dagar å rad sitt traditionella tåg genom Paris gator, eskorterad af 100 riddare i medeltidskostymer och följd af en mängd groteska masker, tronar den stolt på sin med guirlander, blommor och kransar smyckade triumfvagn. Efter denna följer ett ofantligt fartyg, den s. k. echar-vaisscau, som i år bär namnet Canal de Suez, anbragt på en vagn dragen af 8 hästar; med sina talrika flaggor och vimplar, som betäcka masterna ofvanifrån och ända ned, med sina musikanter och sjöfolk i brokiga extravaganta kostymer erbjuder det ett lifligt skådespel. Slutligen följer de char de Venus med alla Olympens gudar och gudinnor. Det är lyckligt att den stränga köld, som herrskade ända till förliden vecka, nu plötsligt blifvit aflöst af ett herrligt mildt vårväder (det är i dag 15 gr. varmt) ty eljest skulle gudinnornas ställning i deras ytterst lätta och luftiga toiletter ha varit föga afundsvärda. Karnevalsfröjderna kulminera först riktigt den tredje och sista dagen, Fettisdagen (mardi gras). , Det är icke lätt att göra sig en föreställning om det brokiga skådespel, som boulevarderna denna dag erbjuda. Vid hvarje steg möter man de underligaste, de mest bisarra masker, ofta mycket komiska figurer; herrar i damedrägter, damer i herrkostymer sitta inne i eller utanför kafcerna, hvarje ögonblick begås de förunderligaste misstag; på trottoirerna gå köpmän omkring och utbjuda till salu masker, skägg, kostymer, bjellror och kastagnetter. På aftonen äro mäskeradbaler anordnade öfverallt, ända från Stora operan till den minsta danspaviljong på de yttre boulevarderna; på gatorna, från privatboningarnes upplysta fönster hör man sång och glasens klang, skratt och jubel; kafcerna och restaurationerna, som äro öfverfyllda af den sorlande mängden och hållas öppna hela natten, göra glänsande affärer, ty det glada lifvet fortfar tills dagen gryr, ända tills kyrkklockorna, som ringa till messan, förkunna att festen ir börjad. Nu stängas balsalongerna och kyrkorna öppnas; glädjefacklorna släckas och altarljusen tändas, masken lägges afsides och psalmboken framtages; dansmusik och bjellerklang aflösas af orgelns högtidliga toner. Allt antager plötsligt ett förändradt utseende; från Ask-Onsdagens morgon mercredi des cendres vågar ingen maskerad längre uppträda offentligen; gatorna, för ett par timmar sedan så lifliga och brokiga, äro nu tysta och nästan öde; endast här och der ser man en mask, som försinkat sig, ilande söka upp sitt hem, och på vägen möter en procession, som tågar till kyrkan. På förmiddagarne äro templen öfverfyllda och mången liten parisiska, som under natten svingat om i en yrande cancan, beger sig nu till skrift — efter karnevalens glädje, bön och fasta! Så är lifvets gång; men det är isynnerhet här i Paris som man har rikt tillfälle att se motsatserna starkt framträda och detta icke blott vid karnevalens slut utan äfven i de dagliga förhållandena. . Inom den litterära verlden sysselsätter man sig mycket med besättandet af de fyra platser, som äro lediga i Franska Akademien och till hvilka valen skola ega rum i början af nästa månad. Som Lamartines efterföljare nämnas ThGOphile Gautier, Victorien Sardon eller Alexandre Dumas d. y. IIvad S:t hjeuves plats angår sägas rösterna vara delåde mellan den bekante konstkritikern Taine, Littre och Rånan och istället för de Broglie nämnas E dgar Quinet, Michelet, Henri Martin m. fl. Det är inalles 20 kandidater, som sträfva efter äran att bli medlemmar af eLles quarante immortelles, det högsta målet för hvarje fransk författares äregirighet. De nya guldmynten på 25 fres, hvarom det så länge varit tal, skola innan kort utsläppas i rörelsen. De äro något större än de nuvarande 20-fres-styckena, ha kejsarens bild på den ena sidan och franska vapnet på den andra. Likasom man i allmävhet kallar ett 20-fres-stycke un louis så har man redan tilllagt det nya guldmyntet benämningen un empereureller eun sterling,, hvilket sistnämnda namn det troligen får behålla. En ulf i sårakläder. Från Rom berättas att en yankee-korrespondent till en nordamerikansk tidning med tillhjelp af en skräddare förvandlat sig till en orientalisk prelat och sålunda erhållit