Göteborgsposten – 10 mars 1870, sida 2

— Säg mig ej att min dotter är sjuk, utbrast hin; eller ännu värre — — Nej, nej, nej, kapten, svarade mrs Mugby. Jag hade underrättelser från mrs Jernam för blott en vecka sedan, och hon mådde fullkomligt väl; men hon bor nere i Devonshire, dit hon reste med sin man sista Juli. Jag var alldeles öfvertygad om att ni fatt något bref, hvari ni erhöll underrättelse om förändringen. — Huru! utropade Joseph Duncombe, har min dotter vändt ryggen åt det trefliga hem hennes far inredt åt henne — det ställe på hvilket han nedlagt sina sträfsamt förvärfvade besparingar för hennes skull? Så, Rosa har ledsnat vid stället! Det var ej godt nog för henne, antar jag. Det är dock litet hårdt, tycker jag. Kaptenen sjönk ned i den stol som stod honom närmast. Han kände sig djupt sårad af föreställningen att hans dotter öfvergifvit det hem som han inredt åt henne. — Jag ber om förlåtelse, sir, inföll mrs Mugby nu i sin mest inställsamma ton, jag vet nog att det ej tillhör mig att blanda mig i samiljangelägenheter; men då jag vet huru mrs Jernam älskar sin far, kan jag ej stå och höra henne missförstås af honom. Det var ej hennes skull att hon lemnade River View Cottage, kapten Duncombe, ty platsen var mycket kär för henne; men kapten Jernam fick plötsligt i hufvudet att han skulle ut till sjös igen och innan han for, yrkade han på att mrs Jernam skulle flytta ned till Devonshire. — Huru! han öfvergaf sin post? utropade kaptenen. Löpte bort från sin vackra unga hustru efter att ha lofvat