Göteborgsposten – 8 mars 1870, sida 2

ålder, innan ett giftermål förenat våra intressen? Hvad skulle bli ert öde, ensam och hjelplös, ännu en gång utsatt för fattigdomens besvärligheter och kanhända för min kusin Reginald Eversleighs låghet? — Oh, Douglas! utropade Pauline, hvarföre tänka på sådana saker? Hvarföre skulle döden öfverraska er? — Tro ej att jag förutser ett så sorgligt slut på vår förlofning, svarade Douglas småleende. Men det är en mans skyldighet att söka undanrödja hvarje fara på den qvinnas stig som han förbundit sig att beskydda. Kom ihåg att jag är lagkarl, Pauline, och jag betraktar framtiden med en lagkarls blick. Så vidt jag kan skydda er för hvarje möjlig olycka, skall jag göra det. Jag har medfört en jurist hit i dag, för att han må uppläsa ett testamente som jag i dag låtit uppsätta till er förmån. — Ett testamente! upprepade madame Durski. Ni är alltför god mot mig. Men mig förekommer dessa lagliga formaliteter hemska. —Det är blott qvinnlig fördom. Den qvinnliga föreställningen är att en man nödvändigt måste vara nåra döden då han uppsätter sitt testamente. Låt mig nu förklara beskaffenheten af detta testamente. fortfor Douglas. Jag har sagt er att om jeg skulle dö utan direkta arfvingar, skall den egendom som testamenterades mig af sir Oswald Eversleigh öfvergå till min kusin Reginald. Denna egendom, hvarifrån jag har mina inkomster, har jag ej rättighet att testamentera bort. Men mina inkomster ha varit dubbla och ibland tredubbla mot mina utgifter, ty mina vanor ha varit mycket enkla. Min enda extravagans