Göteborgsposten – 8 mars 1870, sida 2

IIrr Osborne, Crean och Smyth uppträdde såsom kandidater för Waterfords -fria och oberoende valmän i den stora rådstugusalen. Efter det att först en titen knytnäfskamp egt rum på tribunen och några rådsherrar blifvit nedkastade, upplästes valkungörelsen, och alderman Slattery reste sig för att tala och förorda Osborno till parlamentsmedlem. ÄIIerr sheriff, började han, jag står här för att— röster ur hopen: for att slagta Corney Roneys svin! Alderman Slattery idkar neml. en stor handelsrörelse med svin. Skratt och förvirring, stegrade genom en karls uppträdande, hvilken tränger sig fram till tribunen samt kastar de kringstående omkull till böger och venster; polisen söker att taga honom, men förgäfves. Så snart lugnet någorlunda inträder, börjar aldermannen ånyo: ÅIr Sheriff, det är mitt stolta privilegium — röst ur hopen: att krypa in i svinstian — att föredlå hr Bernal Osborne till kandidat. Derpå uppstod ett förfärligt larm på galleriet; och aldermannen ropar: 2I egen föga äregir ghet, mina herrar, omn — en röst afbrytande honm: Vär högsta äregirighet är att valla svin — en annan röst: Nej, ännu något högre och andligare: att drifva åsnor! Skratt, skri och hvisslingar. Aldermannen: I borden lyssna till en medborgare — en röst : Jag beklagar att ni bär lång rock, — Aldermannen: Jag är uppvuxen ibland eder— en röst: Ja, och har blifvit fet som en sugga! — Aldermannen: Öch nu lemaen 3 mig i sticket, derför att man upprört edra känslor. — En röst: -Är det underligt ?