Göteborgsposten – 8 mars 1870, sida 2

Insändt Till Red. af Göteborgs-Posten. Då mer än en af Eder tidnings läsare, som lika med mig känner och högaktar hr pastor Erl. Carlsson, frågat mig, om jag ej känner mig af sanningskärleken och rättskänslan uppmanad att inlemna ett genmäle emot en Isidor K:s artikel i sista fredagsnumret, trogen katekesläran, att man bör, då någon oforskyldt varder förtalad. hans goda namn och rykte försvara-, när det kan ske genom att etala sanning, så vill jag i så måtto gå denna önskan till mötes, att jag förklarar hvarföre jag icke ingår i en tidningspolemik ande andra, då jag ej gjort det för mig sjelf, äfven då jag betänkligare anfölls, än Isidor K. har anfallit pastor II. C. Tydligen afser ej artikeln för d. 4 Mars att öka allas våra kunskaper i prestbiografien, utsträckt äfven till svenska prestmäns i Chicago, utan att upplysa blitvande eminter, att de i Chicago böra gå pastor C—ns dörr förbi, det må nu vara till svenska baptistpastorns eller till det rum, der doktor (sic) Nilsson eller Jönsson eller hvad namnet var, som samlar svenskar in i en conventikel, der den store d:r N. Liljas skrifter läsas såsom nutidens bibel(se ett bref från en doktor till pastor Norrelius af denne infördt i Ilemlandet), eller till någon, som utan all slags läsning samlar till sig de emigranter, som behöfva rådgifvare. Och som mitt råd till de emigrationslystne är, att de bli hemma och hvarken besvära pastor E. Carlsson eller några andra i Chicago med att begära råd, så tror jag att de då ej behötva något frejdebetyg rörande någon svensk i Chicago. Jag kan intyga, att ej sällan personer, återkommande från Amerika, besöka mig, hvilka tala mer ondt om det nya hem, de sö men lemnat, än någon i utfärden talat om det Sverige, der verkligen helgårdsbonden har en högre röst vid fattigutgifters bestämmande, än den, som snart måste sälja sin !,3g, med utsigten att sedan födas af socknen-, Göteborg d. 7 Mars 1870. P. Wieselgren. ——