Göteborgsposten – 8 mars 1870, sida 2

ä —— har varit ott samla ett bibliotck. Jag har derföre kunnat bespara tolftusen pund och denna summa eger jag disponera öfver huru jag behagar. Jag har uppsatt ett testamente, hvarigenom jag lemnar detta belopp till er, Pauline — endast med afdrag af ett litet årligt underhåll till en gammal trogen betjent — tillika med min lösegendom, bestående endast af några goda italienska målningar, ett bibliotek af sällsynta böcker och möblerna i mina rum — alltsammans värdefulla saker i sitt slag. Det är det enda lagen tillåter mig att gifva er, Pauline; men det skall åtminstone rädda er från nöd. Madame Durski försökte tala, men var alltför djupt upprörd af detta nya bevis på hennes trolofvades ädelmod. låror qväfde hennes röst; hon tog Douglas Dales hand i båda sina och förde tiil sina läppar. Men detta tysta uttryck af tacksamhet rörde honom mera än det mest vältaliga språk skulle ha gjort. Han förde in henne i rummet der juristen väntade. — Denne herre är mr Horley, sade han, en vän och rådgifvare till hvilken ni kan sätta oinskränkt förtroende. Mitt testamente skall qvarblifva i hans vård, och om något skulle hända mig skall han bevaka era intressen. Var nu god, mr Horley, och uppläs testementet för madame Durski, så att hon må få veta hurudan hennes ställning blir om det värsta skulle inträffa. Mr Horley uppläste testamentet. Det var så enkelt och kortfattadt, som lagen tillåter ett dylikt dokument vara, och gjorde Pauline Durski till egarinna af tolftusen