Göteborgsposten – 3 mars 1870, sida 3

stubben Gautier, Vi omnämnde för några dagar sedan att gamle Didier Gautier d. 28 sistl. Februari skulle tylla sitt 95:te år. Dagens Nyhederomtalar att ban sagde dag i sin fOlymp hade så fullt hus, att en hel hop inträdessökande stundtals fingo stå utanför -utställningslokalen och vänta på att få plats. Långt in på aftonen mottog den gamle direktören lyckönskningar från vänner och bekanta. Ofvannämnda köpenhamns-tidning innehöll på sjeltva födelsedagen följande biografi öfver den raske åldringen. Gautiers namn, ja, hans person är känd af mer än en generation; faroch morföräldrar, fäder och mödrar, barn och barnbarn ha sett konstberidaredirektören Gautier med de stora Napoleonsstöflarne och med piskan i hand inne i Cirkus, ja, hvad ännu märkligare är, den ena slägtleden efter den andra har sett honom slå sina saltomortaler på linan med samma stöflor på och småherrskapet har med förundran räknat ut att såvida åldern gjorde något till saken så kunde farmor också göra efter hvad han gjorde, ty Gautier hade hunnit ett långt stycke på andra sidan om 70:talet, innan han upphörde med detta sätt att ta sig motion. Didier Gautier föddes år 1775 i Chaumont i Frankrike och lemnade 1792 jemte sin fader säderneslandet, som på grund af revolutionen då för tiden icke var någon lämplig uppehållsort för konstnärer af hvarje slag. Efter att ha genomrest hela Preussen begarvo de sig år 1800 till Ryssland, derifrån till Sverige och vistades år 1806 i Köpenhamn. Far och son medförde en stor elefant, som de förevisade och då affärerna gingo förträffligt i Danmark, dvarstannade de der i ett års tid, så att ödet ville att de äfven der skulle bli vittnen till mord och brand. Under Köpenhamns bombardement år 1807 befann sig Gautier med sitt stora djur på -Skydebanen dit det i hast blifvit fördt, men engelmännen togo elefanten ifrån honom och förde den till Frederiksberg. Sedermera lemnade de det ifraän sig, men dermed voro icke vedervärdigheterna slut, ty djuret träffades af skärfvorna till en kreverande bomb. Djuret hemtade sig dock efter någon tid och dog först i Ryssland. Gamle Gautier glömmer aldrig denne sin elefant och sitt första besök i Danmark: Kungen har ridit på den i Kiel, säger han, voch prinsessan Caroline har bestigit dess rygg på en stege. Från Danmark gick turen till Mecklenburg, hvarest Gautier för första gången uppsatte ett konstberidaresällskap. Ilan reste derpå genom Pommern, Lithauen och in i Ryssland, derifrån till Österrike, så ett stycke ner i Italien, derpå till Frankrike och derifrån genom Sachsen och Baiern åter till Öslerrike. lefter att ha genomkorsat Ungern, der hans fader arled, Siebenbärgen och Dalmatien samt aslagt ett besök i Turkiet samt två i Holland, tågade han till Belgien och derifrån plötsligt till Sverige och Danmark, hvarpå turerna genom Tyskland och Frankrike började på nytt. Är 1848 var han i Paris och öfvervar den tredje volutionen; han kunde icke med sitt sällskap uppla inne i sjelfva den upprörda verldsstaden, deröre delade han det i tre delar och uppträdde på lika ställen utanför Paris. Man kan väl för att ett så långt och så omexlande lif varit rikt på händelser. Gautier har m varit rik, än fattig. Det ena året har han haft n trupp om 60 hästar, det andra har han fått nöja ig med summa 3. I Köpenhamns Tivoli nedbrann ör honom ett helt menageri, så när som på en markatta ch två björnar. År 1 måste han under sjögang asta flera af sina hästar öfverbord för att rädda et fartyg, hvarpå han och hans sällskap befunno