Göteborgsposten – 3 mars 1870, sida 2

det han lätit sina blickar likgiltigt öfverfara innehället af dessa bref. Hvad det är skada att hon ej skall ega en enda penny. Om hon vore en stor arftagerska, hvad kunde väl vara angenämare än denna kärlek? Man under närvarande omständigheter är det blott ett besvär — en börda. Olyckligtvis kan jag ej vara hård nog att säga henne det rent ut, och derför låter jag saken ha sin gång. Men jag fruktar att hon, i trots af alla mina vinkar, kan tro på möjligheten af att jag slutligen skall uppoffra mina framtidsutsigter för hennes skull. Reginald Eversleigh hade varit fåfäng och sjelfvisk från barndomen och hans laster blefvo större med åren. Hans natur blef förhärdad, ej böjd, af de missräkningar för hvilka han varit utsatt. Under hans fattigdom och förnedring hade det varit en triumf för honom att vinna kärlek af en qvinna, som många män — bättre än han — förgäfves älskat. Sålunda inträffade det att då Panlines bref plötsligt upphörde, blef sir Reginald förbittrad och förödmjukad. Han hade beslutat lyda Victors råd eller snarare bofallning, att afstå både trån att besöka och skrifva till Pauline; men han hade ej varit beredd på någonting dylikt å hennes sida, och derföre blef hans fåfänga djupt sårad. Hon hade upphört att skrifva. Kunde hon ha upphört att älska honom? Kunde någon annan rikare — mera gifmild — ha usurperat hans plats i hennes hjerta? (Forts.)