Göteborgsposten – 3 mars 1870, sida 1

ski, att Reginalds fiet skap ej är att förakta och er trolofvade bör taga sig till vera för denna fiendskap. Pauline blef helt blek. — Rädda honom, mr Carrington, sade hon i bönsallande ton. Rädda houom ifrån sin kusin och låt mig få någon lycka här i verllen. — Ja, madame Durski, svarade Victor. Ni har redan följt mina råd och ni har ej orsak att ångra er. Låt mig vara hos er så mycket som möjligt och ni skall ej ha skäl att frukta Reginald. IIan är i stånd till allt, men han är rädd för mig, och om han får veta att jag är besluten befordra giftermålet mellan er och Douglas Dale, skall han ej våga att öppet sätta sig deremot. Men jag måste fästa ett vilkor vid mina täta besök här — mr Dale får ej känna mig som Victor Carrington. Med något af det misstroende miss Brewer visat då Carrington gaf henne samma meddelande, frågade Pauline efter orsaken. Victor utlade då på sitt sätt historien om Honoria Uversleigh, den Åolyeckliga qvinna som Douglas Dales förblindade onkel höjt till en så tvetydig ställning, och de vilda och löjliga anklagelser denna elaka qvinna gjort emot honom. — Mr Dale har aldrig sett mig, sade Victor, och jag. vet ej om han erhöll kunskap om det löjliga, det vansinniga i denna qvinnas anklagelser. I alla händelser önskar jag ej väcka några obehagliga erinringar hos honom och derför föreslår jag att presenteras för honom som mr Car