Göteborgsposten – 3 mars 1870, sida 1

ton. Bedrägeriet är ju mycket oskadligt; hvad säger ni härom, madame Durski? Pauline hade sin fulla del af qvinnornas smak för intriger och hemligheter och samtyckte genast. — Hvad gör väl namnet? tänkte hon, om det verkligen är nödvändigt för att denne man skall kunna vara här! — Det finnes en annan omständighet som äfven måste tagas i betraktande. Mr Dale torde ej tycka om att ständigt finna en person här, som står på så förtrolig fot med husets värdfolk som jag för ert eget intresses skull hoppas få göra. Derföre torde jag med er tillåtelse få gälla som en slägting till miss Brewer — till exempel hennes kusin. Detta skall vara en giltig förklaringsgrund till min förtroliga ställning i huset. Hvad säger ni härom, madame Durski? — Som ni behagar, sade Pauline likgiltigt. Jag ir öfvertygad om att ni har rätt, mr Carrington — Carton, menar jag, och jag är öfvertygad om att ni menar väl med mig. Men huru underligt skall det ej förekomma så ensamma och länge öfvergifna varelser som mig och Charlotte att ha någon med hvilkon vi kunna åberopa tillochmed blott en föregifven slägtskap! Hon talade med en bitterhet som skulle varit pinsam att höra för en rättsinnig man, men som var behaglig för Victor Carrington, emedan den visade honom huru hjelplös hon var, hvilket villigt verktyg han funnit i henne. När samtalet var slut, hade det blifvit aftaladt dem emellan ati mr Dale följande dag skulle presenteras i Hilton House såsom miss Brewers kusin, mr Carton.