Göteborgsposten – 2 mars 1870, sida 2

ker nnu ettå par personerfhördes, hvilka intygade attåA., sedan skräddaren blifvit bortledd, varit inn i förstugan, från hvilken dörren var till skrubbeu men A. nekade fortfarande dertill, alltjemt begä rande att få förklara sig, hvilka förklaringar dock blefvo af den mest sväfvande natur. Samtliga de afhörda personerna uttalade sin bestämda öfvertygolse att ingen annan än husegarer Andersson den dagen varit inne i skrubben liksom att antändningen af de på vinden liggande brännbara ämnena måste ha skett ifrån skrubben. Målet uppsköts och skulle Andersson vid nästa förhör vid hemtnings påföljd infinna sig. I Måndags hölls förnyad undersökning angående tapetseragesällen Larsson, hvilken å gården till huset N:o 2 Sillgatan med knif tilldelat snickaregesällen Dag flera sår, hvilka måhända skulle blifvit dödliga ifall icke Dag haft så mycket kläder på sig att dessa förtagit styrkan af huggen. Dag, som nu blifvit någorlunda återställd, men som ännu ej på någon vecka kan återvända till sitt arbete, var sjelf närvarande vid undersökningen och berättade om förloppet följande: Den ifrågavarande aftonen hade Dag jemte sin kamrat Svensson på aftonen kommit gående öfver Kämpebryggan. De mötte der Larsson, hvilken Dag till utseendet kände, hvarföre han helsade på honom och tog honom i hand. Larsson skakade äfven hand med Svensson, men denne måtte, så vidt Dag kunde förstå, ha tryckt Larssons hand med ett af dessa nordmannatag, genom hvilka en del starka personer söka nedlägga i handtaget ett uttryck af gammaldags tro och heder, hvilket ingalunda bevisar något, men som gör ganska ondt på den som derför blir utsatt. Larsson blef också ganska riktigt rasande och knuffade till Svensson ett par gånger. Den senare som fann att hans kraftutveckling blifvit uppfattad på galet håll af Larsson, föreslog Dag att de skulle springa för att undslippa Larsson. De begåfvo sig derefter skyndsamt utför Norra hamngatan åt Franska tomten till. På ytterligare tillfrågan medgaf dock Dag att Larsson, som ej skildes ifrån dem under tiden, knuffats med Svensson. Ytterligare tillfrågad huruvida Larsson, såsom han uppgifvit, blifvit omkullskuffad på Franska tomten, var Dag i sina uppgifter ej fullt säker och svarade att han icke sett och icke trodde att så skett. Sedermera begåfvo Dag och Svensson sig in på gården till huset n:o 2 vid Sillgatan, Då de ej, såsom de tänkt, kommo undan Larsson, sökte de gömma sig, men upptäcktes af Larsson, som fattade tag i Dag, hvilken stod främst. De båda började nu tumla om på gården. Dag trodde att Larsson haft knifven öppen då han kom in på gården efter dem. Dag kände ej att han var sårad förrän han redan skiljts från Larsson och då denne kastade sig baklänges på en halmkärfve å gården och utropade att han blifvit skuren med knif. Larsson å sin sida vidhöll att han å Franska tomten blifvit omkullskuffad af Svensson och Dag samt att han först sedan han på gården blifvit öfverfallen och kullkastad af dem båda tagit fram knifven och skurit den senare. Målet remitterades till rådhusrätten och Larsson qvarsitter i cellfängelset. — I Måndags förevar ransakning i poliskammaren med tvenne qvinnor, mor och dotter, Katharina Karolina Hammarlund och Johanna Kristina Hammarlund, hvilka sedan sistl. Nov. månad begått småstölder på icke mindre än 14 ställen, som man känner, oberäknadt alla andra ställen der de troligtvis äfven hållit sig framme, utan attnågot derom blifvit bekant. På ett ställe hade de å gården tagit några kjolar som hängde ute till torkning, å ett annat i ett kök, hvilket var olåst, tillegnat sig en kaffepanna, på ett tredje genom öppningen mellan ett par bräder, med hvilka man afskrankat en vind, tagit en klädning, på ett sjerde i förstugan tillgripit en kruka fylld med matvaror o. s. v. De erkände vid med dem hållet polisförhör alla dessa tillgrepp och berättade att de dels försålt dels pantsatt de stulna effekterna. Ett par gånger hade modren uppmanat dottern att gå in och stjäla, oftast hade de varit i sällskap. Målet remitterades till rådhusrätten. Mor och dotter, af hvilka den senare redan törut blifvit straffad för första resan stöld, qvarsitta i afbidan på ransakning i cellfängelset.