Göteborgsposten – 2 mars 1870, sida 1

vet. Och hvad nyheter beträffar, så har man ej mera nyheter om henne än att hon och miss Payland farit bort till den vildaste delea af Afrika, der man, ifall man finner sig ensam och är i behof af sällskap, endast har att välja mellan tigrar och skallerormar. — Bry er ej om Afrika! UHvad var det ni skulle säga om er matmor? — Jag skalle jast underrätta er, svarade betjenten med sårad värdighet, utt ehuru vi ej erhållit några underrättelser direkt fran vär matmor, så ha vi ändock fått underrättelser som äro ganska öfverraskande. — IIvilka äro du? — Jo, ser ni, började James Harwood med mycket allvar, det har spridits ut att lady Eversleigh rest till koutinenten och att miss Payland rest med henne. Men vär kusk, som varit i London denna jul för att helsa på sina vänner, har sagt att då han kom ut ur Drury Lane teatern fick han se miss Payland, lady hversleighs egen kammarjungfru, stödd vid en äldre mans arm. Kusken var ej nära nog för alt tala till henne; men han kan aflägga ed på att den unga qvinna han såg var Jane Payland, lady Eversleighs egen kammarjungfru. Är ej det en besynnerlig omständighet, mr Maunders? — Jo verkligen, svarade värdshusvärden, men det synes mig att er marmor, lady Eversleigh är besynnerlig från början till slut. Det är besynnerligt af en mor att resa till främmande land — och lemna sitt enda barn efter sig. — Ja, och dertill ett barn som hon visade en sådan