Göteborgsposten – 2 mars 1870, sida 1

Mr Milsom hade ej förr etablerat sig i Raynham, än han gjorde det till sitt åliggande utt taga reda på alla förhållanden i slottet. Han lockade in en betjent i sitt skänkrum och undfägnade honom så frikostigt med stark rompunsch, att ett vänskapsband genast knöts mellan dem båda. — Allting i mitt hus står till ert förfogande, James Harwood, sade han. Ni är ofantligt lik en min bror som jag höll så innerligt af, men som dog helt ung i messlingen, och tillfölje af denna likhet känner jag mig dragen till er. Kom när ni vill, så otta som helst och reqvirera hvad ni behagar; det skall ej bli något tal om betalningen mellan er och mig. Jag är en bitter fiende och en trofast vän. När jag tycker om en man så finns det ingenting som jag ej skulle kunna göra för att bevisa min vänskap; då jag hatar honom — Här öfvergick mr Milsoms tal i ett hotfullt mummel, och James Harwood, som var cen något lättskrämd ung man, kände alldeles som om det gått en kall käre utefter ryggraden. Men rompunschen var mycket god, och han såg iotet skäl hvarföre han skulle tillbakavisa mr Milsoms vänskapsanbud. Han gick in mycket ofta, ty han hade godt om tid på aftnarne, och genom honom fick Thomas Milsom reda på alla detaljer rörande innevånarne i Raynham Castle. — Inga nyheter om er matmor, förmodar Jag, mr Harwood? sade Milsom till honom en Söndagsaften i Januari. Ej hemkommen ännu, förmodar jag? — Nej, mr Maunders, svarade betjenten, ej som jag