Göteborgsposten – 1 mars 1870, sida 2

af hans ädla, uppoffrande kärlek, och hon kunde ej underlåta att tyst göra en jemförelse mellan den och den låga sjelfviskheten i Reginald Eversleighs uppförande. — Ni frågar mig ej om jag kan besvara er kärlek, sade hon efter denna allvarliga blick. Ni erbjuder er att höja mig från armod och föruedring, men ni begär ingenting i utbyte. — Nej, Pauline, svarade Douglas; jag vill ej afsluta ett köp med den qvinna jag älskar. Jag vet att ni ej ännu lärt älska mig, och dock fruktar jag ej för framtiden om ni samtycker att bli min hustru. Sann karlek, sådan som min, förfelar sällan att förr eller senare vinna sin belbninsJag är nöjd med att vänta. Det skall vara en tillräcklig lycka för mig att veta att jag rykt er ur en olycklig och förnedrande belägenhet. — Ni är alltför ädelmodig, mumlade Pauline sakta; alltför ädelmodig. — Säg mig nu den omedelbara anledningen till denna välkomna inbjudan. Jag vill ej yrka på att ni genast besvarar min anhållan om er hand; jag vill förtrösta på tiden. Säg mig hurn jag kan tjena er och hvurföre ni skickat efter mig? — Jag skickade efter er för att af er begära ett lån af tvåhundra pund för att tillfredsställa mina mest pockande fordringscgare och förekomma nödvändigheten af en vanhederlig flykt. — Jag skall genast skrifva en anvisning på femhundra pund, sade Douglas. Ni kan åka till min bankir och lyfta summan der. Eller vänta; min bankir bör ej få