Göteborgsposten – 28 februari 1870, sida 3

llvarjehanda. Tillståndet i Newyork. Skall Newyork tillgripa Lynchlagen? Detta är en fråga som d. 2 innev. månad framställdes i en af Newyorks tidninsar, icke en af dessa som lefva på sensationshistoier, utan den allvarliga och respektabla Nevyork Times, hvilken derefter lemnar en beskrifning på den ytterliga laglöshet och det förakt för menniskolif som råder i Förenta staternas förnämsta handelsstad. Nevwyork, heter det, är pu så fullkomligt öfverlemnad åt tjufvar och mördare som ett stort samhälle möjligen kan bli. Ett förfärande förakt för menniskolit tyckes bli allmänt. Den nuvarande polisstyrkan är icke i stånd att hålla förbrytarklasserna i styr. Polismännen ha en ytterst farlig tjenstgöring och erhålla sällan tillräckligt stöd af magistratspersoner och domare. Sedan en polistjensteman blifvit till hälften dödad under törsöket att arrestera någon väl känd galgfågel, har han den förargelsen att se fången försatt i frihet af någon domare, hos hvilken den senare har något inflytande. Polismännen förlora sitt mod och sin sjelftillit. De veta att det är gagnlöst att riskera lifvet. En be stucken domare skall utan tvifvel neutralisera deras ifrigaste ansträngningar och troligtvis förebrå den för att de visa för mycken ifver i det allmännas tjenst. Icke hälften af de rån och stölder som begas blifva bekantgjorda. Strätröfvaren och garottern aro icke nöjda med att plundra folk; de anvanda all den väldsamhet de kunna blott för nöjet att stympa eller döda sina offer. Gatorna äro illa upplysta och gasen kan knappt sägas finnas till; polismännen äro få och ha långa distrikter, och tjufvarne ha alls ingen svårighet att komma undan. -Newyork Times lemnar vidare en lista på de brott som under Januari månad begåtts i och utom Newyork och dess omgifningar. Listan är långtifrån fullständig, säger tidningen, och blott de värsta brotten äro omnämnda. Den innehåller emellertid tretio fall af mord genom skott eller knifstyng samt af allvarsam skada förorsakad genom misshandel; vidare omnämnas nio sjelfmord. Vid ett af morden blefvo icke mindre än tre personer dödade. Lägg härtill de ohyggliga fostermorden, som äro så allmänna, att snart de qvinnor som icke begått sådana äro lättare räknade än de som begått dem, och att läkare öppet annonsera det de gitva råd i rabortion cases; tag vidare domares och alla andra tjenstemäns besticklighet i betraktande såsom ock att niotiondedelar af stadsfullmäktige i Newyork låta muta sig; erinra att de allmänna valen nästan uteslutande bestämmas af mobben, hvilken, tack vare invandringen, är talrikare och mera depraverad i Amerika än på något annat ställe och som uteslutande ledes af mutor, whiskey och råa passioner, samt att det öfverallt i första rummet gäller att vara smart, att kunna på fint sätt lura sin nästa, — så kan man göra sig en sann föreställning om huru ett personlighetsprincipens och den fullständiga frihetens Eldorado ser ut. Och det är detta Eldorado som här i Europa prisas, än i Laboulayes snillrika skrifter, än af eländiga runnare, hvilka resa omkring och hålla föredrag för att skafla sig ressallskap, såsom det heter, och ömsom skenheligt höja böner till himlen, ömsom ljuga ihop lysande beskrifningar om Amerika, men Åaf den långt framskridna tiden (såsom det nyligen skett i Jönköping och kanske äfven här) hindras att framstalla skuggsidorna. Det är detta land som höjes till skyarne af en del af pressen ända ned till sådant ogräg inom publiciteten som Fäderneslandet, Öresundsposten m. fl.! En intressant dagbok. För kort tid sedan afled i Paris en 90:års gubbe, som från detta århundrades början intill sa dagar före sin död hade varit portvakt i Tuilerierna. Bland hans qvarlåtenskap fann man en bok inbunden i skinnband. hvilken endast innehöll fyra skrifpappersblad. På den första sidan stod bokens titel: Förteckning öfver dem, som under min tjenstetid bebott Tuilerierna. På de andra sidorna funnos följande anteckningar: 1:0) Napoleon Bonaparte, förste konsul i republiken, sedermera fransmännens kejsaren, inflyttade d. 19 Febr. 1800 från Palais Luxembourg, aflyttad d. 30 Mars 1814 till ön Elba; 2:0) Ludvig XVIII, konung af Frankrike och Ravarra, inflyttad den 3 Maj 1814 från England, afflyttad d. 19 Mars 1815 till Gent; 3:0) Napoleon, fransmännens kejsare, inflyttad d. 20 Mars 1815 från Elba, afflyttad d. 3 Juli s. å. till ön S:t Helena; 4:0) Ludvig XVIII, inflyttad d. 18 Juli 1815 från Gent, afled här på slottet d. 16 Sept. 1824; 5:o) Carl X, konung af Frar krike och Navarra, inflyttad d. 17 Sept. 1824 från Pavillon Marsan, afflyttad den 29 Juli 1830 till Skotland; 6:o) Det parisiska folket, inflyttadt d. 29 Juli 1830 från gatan, afflyttadt d. 20 Aug. s. å. till sitt arbete; 7:o) Ludvig Philip I, fransmännens konung, inflyttad d. 29 Aug. 1830 från Palais Royal, afflyttad d. 24 Febr. 1848 till England; 8:0) Det pa