Göteborgsposten – 28 februari 1870, sida 2

ett förtroligare umgänge med mig, hvilket dock är nödvändigt för mina planer. — Hvarföre det? frågade miss Brewer i samma ton som förut. — Jag skall säga er det i sinom tid, sade Carrington. Ni samtycker, eller hur? — Jag är ej säker derpå, svarade hon. Men förutsatt att jag samtycker, så måste äfven Pauline rådfrågas. Huru skall hon kunna förmås att kalla er mr Carton och min kusin? — Jag skall öfvertyga madame Durski om att det sker för hennes eget intresses skull, sade Carrington. Och nu till min förklaring. Reginald Eversleigh är en man som ej är det ringaste att lita på, äfven då hans egna intressen beröras. Han bryr sig ej om Pauline; han vet att det bästa som kunde hända honom vore ett giftermål mellan henne och Douglas Dale, ty han räknar på att hans inflytande öfver hustrun skulle göra det möjligt för honom att på ett eller annat sätt få en god del af mannens pen ningar. Men hans fåfänga och egensinnighet äro så stora, att om han ej vore rädd för mig, om han ej vore för mycket i min makt, skulle han iemna dem båda fria tyglar på vår plans bekostnad. Om han visste mig vara frånvarande eller ej ha fritt tillträde här, skulle han förfölja Pauline — hon skulle aldrig bli honom qvitt. (Forts.)