Göteborgsposten – 28 februari 1870, sida 1

. än L—— — i — Ni har rätt, sade Carrington, han hatade Daleerna. an blef tidigt upptagen af sir Oswald samt erkänd och behandlad som hans arfringe. Ni vet naturligtvis huru det blef ett slut på alltsammans och huru sir Oswald gifte sig med en okänd qvinna och lemnade henno största delen af sin förmögenhet? — Ja, jag har hört talas om det, sade miss Brewer. Sir Reginald har ej besparat oss detaljerna af den orättvisa sir Oswald gjorde honom eller de känslor han hyste med afseende derpå. Sir Reginald är den mest egoistiske man jag känner. — Nåväl då, eftersom ni så till vida känner till tamiljeförhållandena, så tillåt mig återkomma till lady Verner, om hvilken hennes brorsöner under deras fars lifstid ingenting visste. Hon hade förlorat sin man kort efter sitt enda barns födelse och fortfor att bo i Neapel, dit sir George begifvit sig i det fruktlösa hoppet att förlänga sitt lif. . Kort tid efter sir George Verners död och medan ännu hans barn var helt litet, blef lady Verners villa plundrad och barnet — en liten flicxa — försvann tillika med sin amma. Allmänna tron var att amman varit delaktig i plundringen, följt med tjufvarne och ej velat: skiljas vid barnet, utan tagit det med sig. De italienska ammorna äro nämligen kända för att hysa en utomordentlig tiligifvenhet för sina dibarn. Vare nu huru som helst med den saken, nog af amman och barnet hördes aldrig vidare af, och ehuru man anförtrodde saken åt de skickligaste poliskarlar i Paris och London, så har ingen upptäckt någonsin blifvit gjord. Lady Verner försjönk i ett