Göteborgsposten – 26 februari 1870, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Ett mycket groft öfverväld, förenadt med knifskäring, var igår föremål för polisundersäkning. Den för detsamma tilltalade var en tapetserarearbetare vid namn Anders Larsson, och berättade Larsson följande. Han råkade i Thorsdags afton på Norra Hamngatan midtemot Smedjegatan en bagaregesäll vid namn Dag åtföljd af en annan person, bleckslagareesållen Gustaf Svensson. De följdes åt ned till Franska tomten och som sällskapet under tiden råkat i gräl, slogo Dag och Svensson omkull Larsson samt piskade på honom. De aflägsnade sig derefter och gingo in på gården till huset n:o 2 vid Sillgatan. Larsson som var uppretad följde efter dem. Då äfven han kom in på gården gingo de emot honom och frågade om de icke finge vara i fred på sin egen gärdå. De öfverföllo honom nu på nytt, kastade omkull och slogo honom. För att freda sig tog han fram en fällknif öppnade den och skar den som var närmast. Detta var ofvan omnämnda Dag Sådan var den tiillalades berättelse om saken. Helt annorlunda förhöll sig saken enligt Gustaf Svenssons uppgifter, hvilka för öfrigt bekräftas af andra vittnens berättelser. Svensson och Dag hade ganska riktigt mött Larsson på ofvan uppgifvet ställe. Den senare gick fram och helsade på Dag. Oaktadt Larsson icke syntes öfverlastad så började han likväl gräl med dem, medan de gingo ned åt Franska tomten till. Svensson föreslog derföre Dag att de skulle skynda undan Larsson, hvilket de äfven jorde. De gingo in genom porten till huset n:o 2 Ålsgalan för att sedan genom en i huset befintlig lång förstuga komma ut en annan väg till gatan och sålunda missleda Larsson. Olyckligtvis var dock dörren från förstugan utåt gatan låst hvarföre de måste vända om. De märkte nu att Larsson äfven kommit in på gården och gömde sig derföre bakom en dörr, men upptäcktes snart af L., som utropade: ÅIIär har jag er! Han fick tag i Dag som trädde fram. Huruvida han hade någon kmfi handen, såg ej vittnet. Emellertid lyckades Dag kasta omkull honom. Då de åter kommo upp var det Larsson sjelf som utropade: Jag är skuren! Det befanns dock att det var Dag som blödde. Under tiden stod L. qvar och upprepade att han var skuren. Svensson tog honom nu i kragen och förde honom till en an ländande poliskonstapel. L. nekade fortfarande att ha skurit Dag. Orsaken, hvarför Svensson ej kom sin kamrat till hjelp, sade han ha varit den, att han trodde det Dag skulle reda sig sjelf. S. hade ej sett då skärningen egde rum. Huruvida någon ovänskap förefunnits emellan Dag och Larsson, kunde 8. ej säga. Svensson törnekade på let bestämdaste Larssons uppgift att han eller Dag skulle förut ha förgått sig mot Larsson. Agentbiträdet Sandberg berättade att han i Thorslags qväll vid tiotiden anträffat Dag stå svårt blölande framför dennes bostad yid n:o 10 Köpmans