Göteborgsposten – 26 februari 1870, sida 2

Från Utlandet. Det är en sällsam komedi, denna med titeln Det ekumeniska mötet i Rom. Scenerna deri bli allt lifligare och situationerna mera omvexlande. De uppträdande skådespelarnes aktion stiger med hvarje ny scen i värme och den högdramatiska cothurnen anlitas med ökad kralt. Den sista repliken har varit: ÅDet går ej längre på detta sätt. Denna replik har tillochmed blifvit lösen för de båda stora partierna, i hvilka ekumeniska mötet söndrat sig. Curian, jemte den henna till buds stående majoriteten hämmad i alla sina planer, bedragen i sitt hopp om affärernas snabba afslutande, oroad at den stigaude rörelsen i allmänna meningen; minoriteten, ur stånd att kunna skaffa sin mening fram, genom aulans ofördelaktiga akustik beröfvad den bästa delen af sina retoriska framgångar, med en slafvisk majoritets röstöfvervigt ständigt hängande som ett Damoklessvärd öfver sig — — allt detta är förbållanden, hvilkas ohällbarhet måst inges på båda sidor och hvilka älven mycket riktigt spetsat sig i sagda replik. Omsider har nu curian beslutat sig ör att skrida till vissa lösningsmedel. Ett af de vigtigaste synes vara, att man beslutat befria fäderna från besväret med diskussioner och från bristerna i akustiken genom att tillsvidare inställa alla muntliga förhandlingar, hvaremot hvarje mötesmedlem får skriftligen uttrycka sina tankar rörande de olika förslagen och nedlägga dem i en bestämd lokal, der hvarje biskop har tillfälle att efter behag taga del af de skrifna tankarne. Detia är heit enkelt att göra slut på biskoparnes yttranderätt, hvarmed äfven mötet skulle formligen abdikera. Att de någorlunda sjelfständiga biskoparne äro ursinniga häröfver, bör ej törundra. Den bekante oppositionstalaren biskop Strossmayer har ock redan haft sammankomst med fiera al sina vänner, tör att öfverlägga om detta nya anslag mot deras rätt. Den helige fadren sje f är uppretad öfver Angsburger allg. Zeit., som innehåller ohöljda referater om allt, hvad som tlldrager sig på mötet. Fyra af dettas tjenstemän ha blifvit afsatta, såsom misstärkta för sqvaller, en, hr Dessel, har tillochmed bl fvit fördrifven från Rom. Äfven abb Worsack, Strossmayers sekreterare, har förevisats från mötet. — Kan man väl tänka sig, att ett dylikt regemente skall kunna ha någon den ringasie varaktighet i våra dagar? De franska tidningarne meddela nu ocki fragmenter ur utrikesministern Daruws bref ill Merode ang. de faror, som kunna uppstå för törhållandet mellan Frankrike och Rom, om påfven allt ör mycket härgilver sig åt sina absolutistiska tendenser. De franska tidningarne sysselsätta sig ifven åtakilligt med Preussen och pragerfrelen. Anledningen härtill har varit konungens af Preussens sista trontal, hvilket så myndigt ånvisar på fördragen mellan Nordoch SydYshland, såsom berättigade genom art. IV i srfreden, men ej har ett ord öfrigt för t. V, som pålägger Preussen en förbindelse, aml. att låta Nordslesvigarne genom allmän mröstning bestämma öfver sitt eget öde. Si;cle,, klagar öfver, att man ännu icke, fastän ;n mängd rykten äro i svang, känner något sbecielt uttalande elier något officielt aktstyc