.0: —Xäp:ur24441 1I21—4 påtagligen varit konsidentiel; men huru har den fallit i hr Gessroys händer? Och hvem har berättigat honom att trycka den? Brefvens äkthet detviflas af ingen Man har sett antydningar om en svår indiskrelion, och så mäste väl åtgärden karakteriseras; men derom synas alla vara ense, att i denna indiskretion har ingen i Danmark den ringaste skuld. Det är högst kuriöst att så snart dynastien Bernadotte i bästa välmening atslutar, eller inleder, underhandling om ett tamiljefördrag, så blir det i bästa välmening på det sätt bekantgjordt, att någon derigenom komprometteras. Då på 1850-talet ber SchinkelBergman tillätos publicera ett familjefördrag så medförde denna åtgärd endast obehag, och när hr Geftroy blifvit savt i tillfälle att bekantgöra familjtördruget af 1864, så tror jag att icke heller den åtgärden är gladjebringande. Tror ni väl att vi med spänd uppmärksamhet balva följt hushållningssällskapens här törsamlade deputerades aftonunderhällningar? Visst icke! Men äfven dertill är riksdagen skulden. Och likvisst åro dessa deputerade i full fort med att uppgöra plan till en storartad intecknings-garantitörening, omtattande både lendtoch stadssastigheter. Man tvistar om huruvida städerna skola få vara med, och de uteslutas troligen, åtminstone de mindre städerna. Om icke nyssberörda intecknings-garantilörening för landtfastigheter kommer ull verkställighet, så befarar jag att denna institution — hushällningssällskapens deputerade, eller landtbruksriksdagen som man också kallar den — icke blir länglifvad. Dess i början mångsidigt antydda verksamhet har hittills mest bestätt i täalöfningar, men då samtlige deputerade, på en eller två när, tilllika åro riksdagsmän, så kan man väl ej undra ölver om dessa finna sig fullt belåtna med det som de säga och höra i kamrarne och i utskotten. De begge hvithåriga och rödögda damerna som hitkomwit för att visa sig mot be talning, äro alldeles undanträngda af den mystiska Wasa-prinsessan fröken de la Brache, som icke visar sig tör den nyfikna allmänheten. Intresset — nyfikenhetens intresse — för henne har ingalunda minskats, utan tvärt: om ökats sedan hon låtit producera ett bevis, alt den Aurora Florentina Magnusson med hvilken hon skall vara identisk, är död för flera år sedan, och att denna tör öfrigt var uppnäsig — jag tror tillochmed mycket uppnäsig — hvilket alls icke är förhållandet med afröken de la Brache. Dagl. Allehandas redaktion förmälde sig häromdagen ha tätt upplysningar, som skulle ytterligare konstatera lektor Norrbys törut meddelade uppgitter; men på dessa upplysningar är det som vi nu med otålighet väntar. Emellertid, allmänheten har en viss benägenhet för det mystiska, såvida det är pikant, och jag har vorkligen träffat flera personer, i allt annat mycket betänksamma, hvilka tro på fröken de la Braches höga börd, isynnerhet sedan den blitvit bestridd. En af vyåra samtida, som fåt. höra att hon uppburit någon slags pension i utrikeskabinettet — enligt andras uppgilt hitsänd från hofvet i Baden — har fallit på den roliga idda att föreslå, det någon riksdagsman helt enkelt skall interpellera utrikesmini i stern huru med berörda pension 0 ö ö ö ö Ä ö ö forhaller sig. Ännu har intet sådant shörjs mal afhörts; men kanske göres det när tredje hufvudtiteln skall diskusteras. — Man ha gjort sig rolig på deras bekostnad som låtit mystillera sis at den förmenta prinsessan. Men för en alldeles dylik mysufikation utsattes äfven Crusenstolpe, som bär sammanträflade med en itventyrare, hvilken han ledsagade till Drottningholm och hvilken särdeles på — näsans skapnad bestämdt igenkändes vara en —-kä— 2 LVR — —