jag begära det i skriftlig form, sade miss Brewer. Men jag vet fullkomligt väl att något sådant sätt ej finnes. Jag antager det således med medelmåttigt förtroende och skall iakttaga det handlingssätt ni föreskrifvit, ej för att få dessa penningar, utan derföre att om Paulines utkomst är betryggad skall min vara det. Men jag måste tillägga — här rätade miss Brewer på sig der hon satt och en svag rodnad färgade hennes kinder — att jag ej skulle ha något att göra med era komplotter och planer om jag ej trodde och insåge att de verkligen äro till Paulines bästa. Victor Carrington smålog i det han ungefär tänkte på följande sitt: — Här har man ett sällsynt prof på menniskonaturen. Här är denna qvinna, fullkomligt nöjd med sig sjelf och anseende sig nästan aktningsvärd, emedan hon lyckats öfvertala sig att hon ledes af en god bevekelsegrund. Samtalet mellan miss Brewer och Victor Carrington fortfor ännu en stund, och derefter lemnades han ensam, medan miss Brewer gick att biträda vid madame Durskis lerle. Under det Carrington gick fram och tillbaka i rummet smålog han åter och mumlade: — Om Dale blott vore här och hon kunde öfvertalas att låna penningar af honom, skulle allt vara klart. Så till vida går allt bra och jag har styrt rätt kosa. Mitt valspråk är Dantons — De Vaudace, de Vaudace, et toujours de laudace.