Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 22 Tebruari. Det är en ganska svår tid för oss krunikörer. Riksdagen tager hela uppmärksamheten i anspråk, och derom är just intet att säga; men riksdagen förqvälver, att icke säga äter upp, alla händelser som vi skulle göra oss tillgodo, och det är ganska betänkligt; för oss naturligtvis. Om riksdagen icke nu varit församlad, så skullo vi med ytterlig begärlighet hafva kastat oss öfver den cclebre pariserprofessorn Gellroys högst märkvärdiga uppsats i ÅkRevue de deux Mondes rörande de der kuriösa underhandlingarne i Köpenhamn 1864, hvilka inleddes och utfördes nästan lika kuriöst, och som afslutades nästan med ett fiasko. Vi skulle om den saken skrifvit uppsatser i länga banor, mycket längre än det knappa utrymmet medguver. Det hindrar dock icke, att man kan, åtminstone i förbigående, göra den frågan: hvad är egentligen syftemälet med den franska professorns uppsats? Att förherrliga eller blott att belysa dessa underhandlingar? Men i förra sallet är det ju åskådliggjort att en hel serie af politiska förslag blifvit uppställda och diskuterade, utan att den ene monarkens ansvarige rådgifvare i rätt tid haft kunskap om, och på det satt grundlagen bjuder tått yttra sig rörande dessa underhandlingar; och i senare fallet har br Geffroy fått fullständig del af alla underhandlingarne och de vigtiga biomständigheterna dervid, så att belysningen är korrekt? Det förefaller mig nästan, som skulle hr Gessroy blitvit i åtskilligt missledd och att en korrigering af hans uppgitter och slutsatser blir nodvändig, eåvida ej ett af historiens blad skall blifva ofallständigt. Hvad som emellertid nu företrädesvis ådrager sig uppmärksamheten, är oflentliggörandet at den mellan konung Carl XV och k. bibliotekarien v. Qvanten å ena sidan samt konung Kristian IX och premierministern Monrad Å den andra sidan förda brefvexlingen. Den har