henne fullkomligt bekant att han kände till förhållande mellan henne och sir Reginald. — Sir Regiaald Eversleigh är min vän, svarade Victor; men anse mig ej falsk, madame Durski; då jag säger er att han ej är värdig er kärlek. Vore han här i detta ögonblick skulle jag säga detsamma. Hun är ytterst sjeltvisk — tänker uteslutande på sitt eget intresse, och skulle utsigten till ett rikt parti erbjuda sig, tror jag fullt och fast att han skulle begagna sig af tillfället — js! äfven om han visste att han derigenom skulle krossa ert hjerta. Jag tror er veta att jag talar sanning, midame Durski? — Ja, svarade Pauline i dyster, nästan förtvillad ton. Himlen vare mig nådig! Jag vet att det är sanning. Jag har länge vetat det. Vi qvinnor äro i stånd till de högsta därskaper. Mia dårskap är min kärlek till er vän, Roginald Eversleigh. — Låt er stolthet qväfra denna förspillda kärlek, madame, sado Victor allvarligt. Underkasta er ej längre att vara denne mans redskap. Vet ni huru mycket er sjelfuppoffring kostat er? Jag är säker på att ni ej vet det. Vet ni att detta hus börjar bli omtaladt såsom on plats, hvilken mao bör sky? Ni har utan tvifrol märkt att ni på sista tidan haft få gäster. Dag för dag skall antalet bli mindre. Detta hus är vanryktadt. Man talar om det på klubbarne, och Reginald Eversleigh skall ej längre kunna lefva at de penningar han spelar ifrån sina offer. Det är förbi med spelet här, madame Durski, och nu då ni ej längre kan vara nyttig för Reginald Eversleigh skall ni inse huru mycket hans kärlek är värd,