Måhända skall det anses för sent, eller åtminstone väl sent, att nu skrifva en nekrolog öfvor frih. Johan Viljencrantsa, då hans stoft redan hvdar i samiljegrafven på Stockholms nya kyrkogård. Men det är också något annat och mera än en vanlig nekrolog — oftast några ögonblicks verk, beroende af stundens stämning