års statslån i lotteriform. Att emellertid icke alla länder hysa liknande betänkligheter, framgår deraf att just i dessa dagar tvenne stater medelst emission af premieobligationer söka fylla sina lånebehof. Österrike står nemligen i begrepp att upptaga ett lån å 24 mill. Gulden och det lilla hertigdömet Sachsen-Meiningen ett lån å 3 mill. Gulden på detta sätt. Då likväl dessa länders finanser — synnerligast gäller detta med hänseende till Österrike — icke äro de mest blomstrande, torde de resp. regeringarnes åtgärder i detta afseende mera vara dikterade af nödtvång än af fri vilja, hvarför deras exempel kanske icke böra åberopas såsom stöd för den ena eller andra af de motsatta åsigterna om lotterilånens giltighet. Men hvad som är mera egnadt att väcka förundran, det är att finansministern i en af de stater, hvilkas finanser anses höra till de bästa i Europa, är anhängare af lotterilånen och synes böjd för att använda denna form vid framtida låneoperationer. Preussens nye finansminister, hr Camphausen, hvars tillträde till embetet i stället för v. d. IIeydt mottogs med allmänt bifall af den annars icke lätt tillfredsställda preussiska deputeradekammaren, har nemligen vid flere föregående tillfällen uppträdt till försvar för dessa lån och söker nu förmå deputeradekammaren att sjelf för regeringen föreslå att de 20 mill. thlrhvilka äro nödiga för anläggandet af en ny statsjernbana, skola utgifvas i lotteriobligationer. Denna plan mottages dock icke med odeladt bifall och en korrespondent från Berlin till en tysk tidning förespår att ett Schrei sittlicher Enträstung skall höjas öfver hela das grosse Vaterland, ifall Camphausens förslag kommer till utförand . Till att märka är dock, att hr Camphausen önskar att detta medel endast såsom resery skall anlitas, för den händelse nemligen att hans stora konversionsplan icke fullständigt lyckas. Det badensiska lånet, om hvars öfvertagande af huset Rothschild i Frankfurt till en kurs af 981 vi i en föregående veckoberättelse omnämnt, har af nämnda hus blifvit emitteradt till 993 och noteras numera al pari. Det ekumeniska mötet är, som man vet, icke synnerligen villigt att erkänna påfvens ofelbarhet inom det andliga området, men nu tyckes det som om äfven hans infallibilitet på det verldsliga eller åtminstone ekonomiska gebietet skulle bli svåra anfäktad. Man har nemligen på åtskilliga häll varit nog kättersk att företaga en kritisk undersökning af kyrkostatens finansiella förhållanden och kommit till den insigt att påfvedömet sedan år 1858 laborerar med en årlig underbalans af i medeltal 26 å 27 mill: svenskt rmt. För att täcka detta deficit har den påfliga regeringen under denna tid måst upptaga lån till ett belopp af mer än 200 mill. fres, hvarförutan den kristet-katolska verlden kommit sitt andliga öfverhufvud till hjelp med en i form af S:t Peterspenning erlagd tribut af sammanräknadt 71 mill. fr. Ett nytt påfligt lån anses dock vara förestående. Vi omtalade nyligen att ett företag vore å bane, som afsåg nedläggandet af en kabel mellan Frankrike och Malta. Närmare underrättelser föreligga nu, och finner man deraf att telegraftråden skall nedläggas från Marseille till staden la Calle i Algier samt derifrån till Malta. Direktör i bolaget är Frankrikes förre utrikesminister Drouin de Lhuys och anläggningskostnaden beräknas till 200,000 Å. Ett intyg om progression i jernvägstrafiken, från hvilket det möjligen äfven må vara tillåtet att sluta till likartad förökning i vår svenska jernbanetrafik, afgifver Österrike — ett land, hvars handelsförhållanden annars icke anses befinna sig i någon särdeles storartad tillväxt. På tvenne år, från 1867 till 1869, ha nemligen tratikinkomsterna ökats med 25 20, och om äfven 7 2, äro att skrifva på räkningen af nyanlagda banor, återstår likväl en ökning af 18 2, som uteslutande faller på trafikerandet af de gamla jernbanorna. Den tyska handelskongressens permanenta utskott har nyligen haft ett sammanträde i Berlin. hvarvid bankoch mynt-frågorne utgjorde de hufvudsakligaste föremålen för öfverläggning. Vid första påseendet kunde det synas som om en viss öfverensstämmelse i meningar funnes mellan detta utskott och en stor fraktion inom vårt svenska landtmannaparti, ty utskottets beslut var att ingå till förbundskanslern med en petition att förbundsstaterna icke måtte tilldela koncession åt någon ny sedelutgifvande bank eller medgifva de befintliga bankerne någon förökad sedelemission. Ett tillägg i utlåtandet röjer dock att denna likhet endast sträcker sig till ytan, och att denna begäran endast afser att status quo i bankväsendet måtte bibehållas till dess en väntad ny banklag hunnit att reglera dessa förhållanden. Uttryckligen tillkännagifves att utskottets mening icke må fattas så, som om den ogillade sedelutgifningen. En depesch från Washington gifver vid handen att representanthuset fattat beslut om att öka sedelstocken med minst 50 mill. d., emedan Laffärsintressena fordra detta. I brist på närmare underrättelser torde det ej vara så lätt att inse hvad denna åtgärd egentligen innebär, och isynnerhet hvilken betydelse som skall tilläggas den för beslutet anförda grunden. Det naturligaste vore att anse, att härmed åsyftades att afhjelpa en förhandenvarande knapphet i cirkulationsmedlet; men då alla de senare finansberättelserna, senast en d. 28 Jan. från New-York afgången, omtala att penningmarknaden lider af en betänklig blodfullhet och att vöfverflödet på ledigt kapital och .metallisk valuta börjar bli verkligt tryckande. så vore man nästan fresfad att