Göteborgsposten – 23 februari 1870, sida 2

Jag har derföre beslutat att afbryta denna förtrolighet. Förstår ni mig? — Jo, jag förstår er så till vida, svarade miss Brewer. — Beträffande madame Durskis känslor för sir Reginald — känslor för hvilka tillochmed jag från min ståndpunkt anser honom vara ett alldeles ovärdigt föremål — så kan ej förtroligheten afbrytas utan att hon skall lida deraf, men den kan afbrytas utan att hon har nytta deraf, ja med fullkomlig ruin för henne. Nu kan jag ej bespara henne lidandet; det är nödvändigt, oundgängligt, både för hennes och — hvad jag anser ännu mera — min egen fördels skull. Men om ni vill hjelpa mig kan jag göra lidandet vinstbringande för henne — så vinstbringande att hela hennes framtida lugn och välstånd skola vara betryggade. Han gjorde en paus och miss Brewer betraktade honom ihärdigt, men yttrade ej ett ord. — Reginald Eversleigh är skyldig mig penningar, miss Brewer, och jag kan ej längre låta honom stå i skuld hos mig. Jag menar ej att han lånat penningar af mig, ty jag har aldrig haft några att låna ut, och om jag hade haft några skulle jag aldrig ha lånat ut dem. Men jag har gjort honom vissa tjenster, för hvilka han skulle betala mig penningar och jag behöfver sådana. Han har inga och det enda sätt hvarigenom han kan skaffa sig är ett rikt giftermål. Ett sådant giftermål står honom till buds: en af de rikaste arftagerskor i London skulle gifva honom ja om han friade — hon är dotter till en jernhandlare och brinner af begär att få heta mylady — men