Ilvarjehanda. Kapten Moncriesls Kanonlavett. Vi ha förut omnämnt denna snillrika uppfinning, hvilken, enligt en mängd skickliga personers tanka, skall åstadkomma en verklig revolution inom befastningsväsendet. Ideen, som ligger till grund för konstruktionen för denna lavett, är att kanonen, som hvilar på ett par medar, liknande dem på en gungstol, och är placerad i en fördjupning i marken, vid skottets aflossande genom rekylens styrka sänker sig unde jordytan. Manskapet laddar nu åter kanonen ken efter lösryckande af en hake ånyo höjer sig öfver marken. Sedan sigtningen skett med tillhjelp at en spegel, så att ingen af manskapet behöfver visa sig för fienden, aflossas skottet ånyo och kanonen försvinner på samma sätt som förut för att åter laddas. Förloppet härvid fattas lättast genom följande förklaring. Antag att en person hvilar i en gung stol inne i ett rum vänd emot ett fönster, som sitter så högt uppe att en utanför stående person blott ser den innevarandes ansigte. Gifver nu någon den i gungstolen sittande en puff framifrån, sjunker stolen och dermed äfven personen bakut, så att den sittande blir osynlig för den utanför stående. Tänker man sig vidare en hake fästad i golfvet som fattar tag i en af medarne på stolen, då denne är i sin lägsta ställning, d. v. s. mest bakut, förblir den sittande personen osynlig tills haken lösryckes, hvarefter Istolen återtager sin förra ställning, så att de båda personerna, den som är utanför och den som sitter i stolen, åter kunna se hvarandra. börloppet är nästan fullkomligt liknande vid Moncriefts uppsinning. Sedan kanonen blifvit laddad höjer den sig öfver marken, tillfölje deraf att haken, som förut höll honom under densamma, lösryckts. . ögonblick förflyta tills manskapet, alltjemt osynligt, hunnit rikta kanonen, skottet brinner af, rekylen (motsvarande stötningen mot axeln på den som atskjuter en bössa) ger kanonen den omtalade spufenbakåt och förödelseredskapet är nästan i samma ögonblick åter osynligt, tills det erhållit en ny laddning. Då