Göteborgsposten – 23 februari 1870, sida 1

på förhand, att ni talar till en person som ej tror på någon försäkran om oegennyttiga bevekelsegrunder. Under det miss Brewer yttrade detta, lutade hon sig tillbaka i stolen, lade händerna i kors framför sig och antog en ytterst likgiltig min. Man kunde ej ha för sig en person som visade mindre intresse för en plan, hvilken en annan stod i begrepp att i största förtroende meddela; men Victor Carrington blef ej det ringaste modfäld. Han svarade i vördsnadsfull, men dock affärsmessig ton: — Jag vet det tullkomligt väl, miss Brewer och för min del skulle jag ej hysa den vördnad jag hyser för er om jag trodde er så underlägsen i förstånd och erfarenhet, att ni betraktade menniskorna från en annan synpunkt. Jag framställer mig ej för er under masken af en preux chevalier, ifrig att bistå två värnlösa damer som befinna sig i en tvetydig ställning och i omständigheter som bli allt mer och mer förtviflade. Victor Carrington gjorde en paus och betraktade miss Brewer för att se hvad verkan hans ord gjorde. Men hon brydde sig lika litet om den nästan öppna förolämpningen, som hon brydt sig om det intresse han sökt inlägga i början af sumtalet. Hon satt tyst och orörlig. Han fortfor: — Jag har ett mål att vinn-. Två vägar äro öppna för mig till vinnandet af detta mål; den ena skadlig, rent af förderflig för er och madame Durski; den andra gagnar er tydligen. Jag intresserar mig för er. Jag tycker särskildt om madame Durski, ehuru jag ej tillhör skaran af hennes erkända beundrare.