Fran Utlandet. Ovädersmolnet drager sig allt tätare och tätaro tillsammans öfver Rom, der törhållandena ock visa sig ha en särdeles egendomlig fysionomi. Man har velat veta, att frågan om dogmen rörande påtvens oselbarhet skulle redan i denna vecka komma under förhandling, och det är väl möjligt, att så sker, ty påfven är envis och vill med all makt ha saken fram. Påtvens krigsminister Merode har afrådt h. helighet från att låta den komma före, men har naturligtvis fått snubbor till svar. Men Norode är envis och har i bref till den franske utrikesministern Daru sökt utfinna dennes mening, fående till svar, att Daru för sin del skulle vilja tillråda ett uppskof med förhandlingen om dogmen. Ovisst torde dock vara, om detta skall verka något. De mera frisinnade biskoparne i Rom ha undertecknat en ny petition till påfven, för att begära ett annat plenirum, än den hittills begagnade s. k. aulan, i St. Peterskyrkan. Och stödja de denna begäran derpå, att de allvarliga förbandlingarne om dogmerna och dekreterna skola nu börja. Men en ordentlig diskussion i aulan är omöjlig. Det är just bra, säga myndigheterna, vi vilja och behötva ingen diskussion, förslagen skola helt enkelt voteras. Detta är oerhördt och strider emot både bruk och rätt, säga biskoparne. UEekebiskopen af Paris Darboy yttrade: Vi skola förbanna läror och personer, således fälla andliga dödsdomar. Skulle en jurydomstol någonstädes här i verlden fälla en dödsdom, utan att först hafva hört försvaret? Men hvad bryr påfven, hvad bry jesuiterna sig härom, endast de kunna få oselbarheten bekräftad? Ekumeniska mötet har sålunda inträdt i ett mycket kritiskt stadium, och eu retad stämning gör sig märkbar, förhöjd genom den dn