att en lycklig omvexling af skämt och allvar gör stycket i hög grad underhållande, hvaremot Dagbl. säger, att det är en liten, ganska nätt teckning, men en dramatisk teckning är det icke. Det är en liten berättelse med åtskilliga fina drag, hvilken man icke utan allt nöje kunde läsa på en ledig stund för att sedan glömma. På scenen är teckningen af alltför obetydlig verkan för att kunna intressera, och vidare: Denna s.k. dramatiska teckning har två akter, minst en för mycket, innehåller åtskilligt vackert här och der i dialogen, ett och annat fint drag samt, fastän ganska sparsamt, något litet af det glada slaget, men också mycket af det triviala, det tillvridna och krystade. Iberättelseform skulle stycket dock, såsom redan sagdt är, troligtvis vara ganska nätt. Dess anspråk att göra sig gällande från scenen äro deremot fullkomligt oberättigade. Dessa omdömen äro något afvikande från hvarandra, men publiken fann emellertid stycket roligt, applåderade och ropade in m:ll Lindqvist och hr Fredriksson, hvilka på ett utmärkt sätt uppburo hufvudrollerna. Man ropade äfven på författaren, men denne önskade vara okänd. Man gissar emellertid på förf. till Fröken Elisabeth och Mäster Blomma, m:ll Nanna Börjesson, eller också på notarien Edv. Bäckström. — Den andra enyheten gjorde deremot det komplettaste fiasko, och Dag. Nyh. säger rent ut, att pjesen iroligen skulle blifvit uthvisslad, derest icke sympatierna för två af de uppträdande, konstnärsparet Almlöf hade räddat kungliga teaterdirektionen från en sådan dekonfityr. — Hr N. Emanuel, Mindre Teaterns orkesterdirigent, gaf sistl. Söndag å nämnde teater en matin6, dervid tvenne kompositioner af honom sjelf utfördes, neml.: Symfonisk fantasi och Fiskaren, ballad af Geethe, komp. för solo, kör och orkester. Dagbl. musikrec. yttrar derom: IIr E. dokumenterade sig såsom en lofvan le talang, med goda anlag för komposition, af hvilka man bör kunna vänta mycket, då han bunnit fullt utveckla sig och komma till mera klarhet med sig sjelf. Af de båda styckena anslog balladen mest och torde äfven vara bäst. Vid matinn utfördes dessutom två satser ur en symfoni af L. Norman samt Asg. Hammeriks Jndiska trilogi. — Ladugårdslandsteatern gaf i Lördags en ny pjes De fattige i Paris af Brisebarre och Nus. Stycket beskrifves som veffektfullt och sättande både händer och näsdukar i rörelse, men i öfrigt utan allt dramatiskt konstvärde.