Göteborgsposten – 22 februari 1870, sida 1

går an att, som ordspråket säger, ta den ene och slå den andre, blott stryk vankar. Det anmärktes vidare att om ett ogillande omdöme uttalades — och särdeles i sådana ordalag som nu förekommit, kunde hafva till lagts — så torde det bli svårt att till det vigtiga embetet erhålla en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man. Men ett sådant tvifvelsmål hystes icke af de 65 som verkligen röstade för utlåtandets läggande till handlingarne med ogillande, hvilka förmodligen bade en mindre ömtålig kandidat till justitieombudsmannabefattningen in petto. Af förevarande diskussion framgår rik tigheten af den förste justitieombudsmannens — Mannerheims — bekanta yttrande: Åuppfattningen at justitieombudsmannens åligganden är väsendtligen olika. En del tordra att han skall vara en allvarlig och högsinnad generalfiskal; en del att han skall vara en efterhängsen stadsfiskal. 1 atton skall det visa sig hvilkendera uppfattningen är öfvervägande bland de 48 elektorer som skola välja justitieombudsman. Vid valförrättningen i Andra kammaren inträffade det ovanliga att endast en vallista begagnades, hvartill orsaken lärer varit den att intelligenspartiet funnit sig fullt belåtet med den syftning hvari landtmannapartiets lista blifvit uppgjord. Redan deraf drog man den slutsats, att ingen förändring i justitieombudsmansembetet skulle inträffa, och detta antagande bekräftades. ( Ni har redan underrättats huru justitieombudsmansvalet utfallit. Om diskussionen i Andra kammaren och de 65 rösterna der beredde hr Fröman något obehag, så har han genom valutgången erhållit satisfaktion och, hvad som är af mera vigt, en bekräftelse derpå att riksdagen — minus de 65 — gillat hans förfarande att icke uppträda såsom Fen efterhängsen stadsfiskal.