Göteborgsposten – 21 februari 1870, sida 3

IIvarj handa. Polisen på glanskis. För några dagar sedan hade ett par uetektive pouskoustaplar i Rfennamn i upparag att upptöra till polisen en Jusung som gjort sig skyldig till forskingring at inc 30 f0. De traflade honom icke hemma men nugo veta att han skulle vara ute och gå på skriuskor. Etter nå7got le ande på olika stallen fingo ue se honom på Peblingesöen. De nalkades honom trån hvar sin sida antagande den oskyldiga minen at ett par privatmän som roade sig med att slå kana. Unuer irden gjorde den unge mannen graciosa svängzumgar åt höger och venster och de båda detekxtivkonstaplarne trodde sig redan ha honom i sina händer, då ynglingen, som kände igen en af dem, plötsligt gjorde en rörelse åt sidan och i ett nu befann sig långt ifrån dem. Inseende det vanskliga i att på hal is upphinna en skridskogångare, började de pariamentera med honom. Han syntes icke heller obenägen att lyssna till dem och sade sig skola inställa sig i poliskammaren på qvällen, men först ville han i frel gå på skridskor några timmar. Detta var åter icke i poliskonstaplarnes smak, men då han icke ville frångå sitt ultimatum, så gjorde de ett vildt försök att springande upphinna honom. Detta djerfva experiment slutade naturligtvis med ett par vadliga kullerbyttor för de båda polisbetjenterna, och ynglingen försvann under tiden helt och hållet för dem. Han inställde sig emellertid ganska riktigt i kammaren, der man väl lagt på sinnet ordspråket vaf skadan blir man vis och nu ämnar lagga sig till några par skridskor att hädanefter användas vid dylika jagter. Enismörtjuf. För någon tid sedan märkte en af Köpenhams större smörhandlare att hans smörförråd på ett betänkligt sått minskades utan att hans försäljningskassa i samma proportion ökades. Han misstänkte det arbetsfolk han använde och i synnerhet en hustru Mubeck för att ha gjort tillgreppen. En Lördagsafton tog han henne i förhör och framhöll att smöret icke så der midt i vintren kunde smälta bort. Hustru Mubeck åter nekade naturligtvis; och då smörhandlanden ännu allvarsammare ansatte henne med frågor, brast hon i tårar sa ut förklarade att det vore svårt för en fattig men ärlig qvinna att bli misstänkt för stöld. Smörhandlaren började bli rörd och skulle just låta qvinnan gå, då denna tog sitt förkläde för att ur ögonen aftorka de alltid tillgängliga tararne. Men hvad skådade väl vår handelsman under förklädet! Jo icke mindre än trenne rätt dugtiga påsar, hvilka vid närmase undersökning befunnos innehålla smör och som med ett snöre blifvit fästade kring qvinnans lif. Sedan polis blifvit efterskickad bekände både hon och mannen, att de jemte ett annat hedervärdt äkta par under en längre tid begått betydliga tiligrepp i smörhandlarens varulager. Den qvantitet de tillgripit uppgar till omkring 800 6(. Svenska minnen i Tyskland. I tidningen Landskrone utkommande i staden Oppen