Göteborgsposten – 21 februari 1870, sida 2

verkligen vanmäktiga nu; fienden hade varit för stark, för slug och för snabb för dem. Mr Larkspur dröjde ej linge qvar hos lady Eversleigh, utan sedan han rådt henne iakttaga tystnad i ämnet, ej framställa frågor till någon och gömma det bref hon skrifvit, hvilket mr Larkspur hade sina enskilda skäl att vilja se, lemnade han henne och begaf sig till prestgården. Han nådde bestämmelseorten innan det parti återvändt som ridit ut att söka efter den förlorade. Han fick sina värsta farhågor bekräftade, att Lionel Dale verkligen ljutit döden, vare sig genom Victor Carringtons åtgörande, eller någon utomordentlig olyckshändelse, på ett sällsamt sätt gynnande fiendens planer. Mr Larkspur gjorde åtskilliga personer en mingd frågor denna qväll men erfor ingenting af vigt, Ingen främling hade blifvit sedd förena sig med jagten eller observerad i närheten af Hallgrove denna dag, och mr Larkspur hade med egna ögon öfvertygat sig om att Carrington ej var bland kyrkoherdens gäster på juldagen. Betjenten, som visat den obekante gästen vägen förbi stallet öfver egorna, erinrade sig ej denna omständighet och sålunda kom den ej till mr Larkspurs kännedom. När de personer, som begifvit sig ut för att söka efter Lionel Dale, återvändt till prestgården och det värsta blifvit kändt, aflägsnade sig mr Larkspur, efter att ha öfverenskommit med en gosse att, om liket blefve funnet på morgonen, skulle gossen gå till Frimley och på värdshuset fråga efter mr Bennett. 4.