Göteborgsposten – 21 februari 1870, sida 2

tadt, och att han ej hade annat att göra än återvända till Frimley för att med lady Eversleigh göra upp en ny operationsplan, märkte han äfven att han i fol et stött sig mer än han i början trodde, När han uppnådde Frimley kände han sig ytterst utmattad och lidande samt nödgades säga sin olyckliga och oroliga klient att h. an måste taga sig hvila, om han skulle duga till något på aftonen eller nästa dag. — Jag skall tala med mr Dole på aftonen, såvida han och jag äro vid lif, sde mr Larkspur. Jag har i hela mitt lif aldrig blifvit så mörbultad, det är rena sanningen. Sålunda råkade den sluge mr Larkspur vara oförmögen till allt arbete just då hans tjenst var mest af nöden, och lady Eversleighs hämndplaner rönte sin första motgång. Hämndens timma skulle nog slå, men hon skulle ej bestämma tiden — försynen skulle göra det. Nyheten om Lionel Dales död och den uppståndelse, hvartill den gaf anledning, hann snart till den lilla staden Frimley; men den nådde ej så hasiigt den ensamma damen i värdshuset. Lady Eversleigh hade öfverlagt med sig sjelf sedan mr Larkspur lemnat henne och kommit till det resultat, ett hon skulle säga Lionel Dale sanningen. Hon beslöt att för honam framställa alla omständigheterna ur sitt förflutna lif, att uppenbara allt hvad hon visste och allt hvad hon misstänkte rörande sir Reginald Eversleigh samt omtala Carringtons närvaro i grannskapet jemte de planer som hon trodde honom hysa. Hon ansåg att hennes aflidne mans slägting knappt kunde vägra att tro på hennes försäkringar, då hon påminte honom att hon ej