Göteborgsposten – 18 februari 1870, sida 2

Sir Regmald begaf sig direkte till Vietor Carringtons bostad. ILIan väntade sig knappt finna den man hon träffat på värdshuset i Dorsetshire; men till sin förvåning ledsagades han genast till laboratorict, der han faun Victor Carrington lutad öfver en distillerpanna. Läkaren blickade upp med bestört min och Reginald såg, att han bar den metallmask som han vid ett föregående tillfälle varseblifvit. — Hvem har fört er hit? frågade Victor otåligt. — Pigan som släppte in mig, svarade Reginald. Jag sade henne att jag var er iotime vän och att jag genast ville träffa er. Hon förde mig derföre hit. — Hon hade ej rättighet att göra det. Men det gör ingenting. När kom ni tillbaka? Jag väntade knappt att få se er så snart i staden. — Och jag väntade knappt att finna er här efter vårt möte i Frimley, svarade baroneten. — Det var ingenting som qvarhöll mig på landet. Jag kom tillbaka för några dagar sedan och har varit sysselsatt med mina gamla studier i kemi. — Ni bereder fortfarande gifter, ser jag, sade sir Reginald i det han pekade på den mask Victor Carrington lagt på bordet bredvid sig. — Hvarje kemist måste bereda gifter, emedan gift utgör ett element i all medicin, svarade Victor. Säg mig nu hvilken ny förlägenhet ni råkat i och som jag har att tacka för äran af ert besök. Ni inträder sällan i detta hus utom då ni finner er i behof af mina ödmjuka tjenster. — Jag har nyss kommit från Phonix, der jag träf