Göteborgsposten – 18 februari 1870, sida 2

— ————— fade Caversham. Jag trodde att jag skulle få tillfälle att vinna några hundra pund af honom på ccarte i natt, men man har upphört att spela nu. — Hun misstänker att han blifvit lurad? — Han vet det. Ingen som ej vore säker på sin sak skulle ha vågat säga hvad han sade till mig. Han förolämpade mig, Carrington — förolämpade mig groft; och jag måste hålla till godo med hans oförskämdhet. — Bry er ej om hans oförskämdhet, svarade Victor; inom sex månader skall er ställning vara sådan, att ingen menniska skall våga förolämpa er. Jaså, spelet har upphört på Hilton House? Jag tyckte också att ni gick litet för häftigt tillväga. Nå hvad skall härnäst företagas? — Hvad kunna vi väl göra? Paulines kreditorer äro otåliga och hon har högst obetydligt penningar att gifva dem. Mina egna skulder äro för pressanta att tillåta mig hjelpa henne, och under sådana förhållanden är det bästa hon kan göra att så fort som möjligt resa tillbaka till kontinenten. — På inga vilkor, min bäste Reginald! utropade Carrington. Madame Durski får ej lemna Hilton House, — Hvarför icke. — Bry er ej om orsaken. Jag sägs er, Reginald, att hon måste stanna. Ni och jag måste anskaffa tillräckligt penningar för att tysta hennes mest enträgna fordringsegare. for SA