vESLOU endast at tre eller lyra omnibusar, len eller sex fiakrar, till en del fyllda med stenar samt en hop bräder och dylikt, som man sli tit ifrån husen. För att riktigt kunna se steg jag upp bakom barrikaden. Der vor några hundra personer samlade, beväpnade några med käppar vid hvilka bajonetter sä stats, andra med revolvrar. Jag såg blott et enda gevär. Jag klättrade åter ned öfver bar rikaden, och till min stora lycka, ty jag hade knappast kommit ned på Boulevard Belleville särrän några hundrade polisagenter stormade mot barrikaden. Men de blefvo tillbakaslagna En officer fick ett bajonettstyng i bröstet, er agent blef svårt sårad af ett revolverskot! och en annan sårades lätt. Men nu kom en bataljon, jemte en sqvadron parisergarde. Etter det att de varliga uppmaningarne gjorts — jag hörde på afstånd den tredubbla triumhvirfveln —, stormade gardet barrikaden. Den togs utan blodsutgjutelse, ty försvararne hade slyktat. Jag begaf mig genom de smågator, som ligga bakom Rue du Faubourg de Temple, tillbaka till boulevarden. På andra ställen var det lugnt, och polisens arbete bestod endast i att skingra de många grupper, som bildade sig. Då korresp. kl. half 2 på natten, efter en färd genom Paris, återkom till Faubourg de Temple, rådde der ännu det rörligaste lif. Vid infarten till förstaden befunno sig stora folkmassor hvilka samtalade om de underrättelser, som ingått från Belleville. Alla barrikaderna hade tagits, men de upproriska fortsatte striden, d. v. s. att en del dragit sig tillbaka in i de under byggnad varande husen, hvarifrån polisagenterna och gardisterna bombarderades med stenar, under det att de andra folkhoparne alltjemt drogo genom Belleville och åter samlades på nytt, då de splittrats. Detta varade till kl. 4 på morgonen, då det efter hand åter blef lugnare samt en del af trupperna och polisen indrogos. Kl. 7 på morgonen hade förstaden Belleville ännu ett lifligt utseende. Intet spår syntes mera af barrikaderna; man hade redan bortfört materialet. Inrikesoch justitieministern begåfvo sig kl. 3 på morgonen till Tuilerierna, för att öfverlägga med kejsaren. Tuilerierna hade erhållit truppförstärkning. Kejsaren gick till sängs först kl. 5 på morgonen. D. 8:de på aftonen gick det återigen stormigt till i förstäderna Temple och Belleville jemte trakten deromkring. Barrikaderna voro talrikare, till en del bättre byggda och de revolterande hade infunnit sig till större antal. Vid nattens inbrott voro folkskockningarne i Faubourg du Temple så starka, att man knappast kunde tränga sig igenom. Samtidigt framrykte äfven starka afdelningar af polisagenter till häst och fots. De åtföljdes af en poliskommissarie och två tambourer. Vid denna tid blef äfven place des Victoires, der Rue Aboukir mynnar ut, vid hvilken gata tidningen Marseljäsensbyråer äro belägna, besatt med militär och polis. Detta skedde, derför att man ville häkta denna tidnings redaktion, hvilken på morgonen der inryckt följande stålpennsljungande protest: I går på aftonen kl. 39 blef folkrepresentanten och deputeraden för första valkretsen, Henri Rochefort, på hr Emile Ollivieres befallning häktad af polisen i det ögonblick, då han ville beträda Marseljäsens af honom för sammankomster med sina valmän hyrda lokal. Midtibland sina valmän häktades han, då han ville, ända till slutet trogen sitt mandat, begifva sig till det öfverenskomna mötet med dem. Aldrig har en blodigare skymf fallit på folkets kinder. Det är ett nytt upprepande af d. 2 December — men denna gång efter gemensam öfverenskommelse med männen från Rue de Poitiers (lagstiftande församlingen). . Det är mer än en skymf, det är en utmamng BRocheforts medarbetare, vänner, politiska trosörvandter! Vi skola fortfarande hålla baneret högt och stadigt, som han höll med oss och hvilket han m dag skall återfinna, om man icke tilläfventyrs kulle rycka det ur våra händer. Detta banär är len socialistiska demokratiens, den oförsonliga velergällningsfordringens banr. Det är folkets banår. Det skall föra oss till eger, samma dag som folket så skall vilja. Befallningen härom utgick från justitiemiI tern. Protestens undertecknare äro nemligen s nklagade för att genom densamma ha gjort ig skyldiga till högförräderi. Redaktionens s äktning föranledde ej någon vidare förkla-s ing. Tvenne redaktörer i Gaulois, hvilka sea funnit sig i Marseljasens lokal, för att få se eta, om redaktionen verkligen blifvit häktad, tCttogos äfven, men blefvo senare åter friI o ifna. I Kl. !(,9 var ingången till gatan St. Maur N 1 Ilspärrad af en barrikad, avilken likväl icke ar synnerligt stark. Några kanonskott skulle jat bort den. Men den föranledde likväl en