Göteborgsposten – 12 februari 1870, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Rådhusr ätten. För någon tid sedan, då poliskonstapeln n:o 62 Rapp skulle till polisvaktkontoreti Haga uppföra muraren Carl Andersson som vid tillfället var drucken och som it i slagsmål, blef han af denne tilldelad tlera slag. Afven en annan murare vid namn Gustaf Magnus Pettersson, som uppträdde till den anhållnes Törsvar, ötverföll icke allenast Rapp utan äfven den honom vid tillfället behjelplige poliskonstapeln n:o 9 Hansson, hvilken då var civilklädd. Vid förhöret i poliskammaren erkände Andersson sina förscelser och dömdes tillfölje deraf att för fylleri, vildsint uppförande och poliskonstapels öfverfallande tillsammans böta 30 rdr. Pettersson nekade deremot helt och hållet för angifvelsen, men då flera vittnen intygade att han åtskilliga gånger knuffat Rapp för bröstet samt äfven knuffat och slagit mössan af Hansson, blef han införpassad till cellfångelset, hvarjemte den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten. Efter första förhöret derstädes blef Pettersson, som fortfarande nekade för angifvelsen, frigifven. Sedan målet flera gånger förekommit och en mängd vittnen blifvit hörda. hvilka intygade att Pettersson våldfört sig a konstaplarne. hvarjemte ett par vittnen upplyste att Rapp i uppretad sinnesstämning oqvådat Pettersson genom uttrycken din bof-, stjutstryk m. fl., afkunnades slutligen i Thorsdag domen så lydande: att då utrönt blifvit att Pettersson slaRapp, som varit stadd i tjensteutöfning, dömdes han derför att böta 50 rdr samt för det han knuffat Ilansson, hvilken icke var stadd i stjensteutöfning, men som biträdde i sådant ärende stadd poliskonstapel, 15 rdr, hvarjemte han ålades att ersätta vittnena. Rapp dömdes att för det han oqvädat Pettersson böta 10 rdr. Öfver detta utslag förklarade sig Rapp ämna anföra missnöje. — I Thorsdags fortsattes förhöret med ynglingen Carl Hugo Wakhlemar Claesson, hvilken blifvit häktad för stöld dels d. 16 sistl. Januari af kladespersedlar m. m. från snickaremästaren C. G. Wahlström och dels d. 17 i samma månad at en bleckläda innehållande omkr. 800 rdr från restauratören M. Lindberg å Börsen. Ehuru Claesson erkänt att han begått dessa båda stölder, har han ihärdigt nekat att uppgifva hvar han gjort af penningarne, utan vidhäller sin sista historia, att han haft portmonäen med penningarne gömd på sig under hela visitationen i detektiva polisvaktkontoret samt att han då han derifrån uppfördes till polisvakten i stadshuset bortkastat portmonän vid hörnet at Torgoch Sillgatorna. De poliskonstaplar som varit närvarande vid viitationen och som sedermera uppfört Claesson till stadshuset förklarade dock att visitationen skett så noggrannt och att deras uppmå rksamhet under hela tiden varit så mycket fästad å Claesson att det omöjligen kunnat tillgå som han uppgifvit; men dessa vittnesmål be kymrade Claesson icke det ringaste utan vidhöll han fortfarande sin otroliga historia. Föräldrarne förnekade all vetskap om de stölder sonen begått och modren förklarade särskildt att som Hugo flera gånger öfverlemnat saker från hennes bror, hade hon icke denna gång det ringaste skäl att misstänka, det han åtkommit de lemnade varorna på oärligt sätt. Ilon kunde dessutom icke fatta att den odygdige pojken kunnat vara nog elak att vilja sätta sina fattiga, men hederliga föräldrar i omständigheter. Då nägra vidare upplysningar i saken f. n. icke kunde vinnas dömdes Claesson att för första resan stöld i förening med inbrott undergå 1 års strastarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år. Föraldrarne deremot, a hvilka ansvar yrkats för det de mottagit varor af sonen som denne köpt för stulna penningar, kunde mot sitt nekande icke dömas till något ansvar. Med ogifta barnmorske-eleven Amalia Nilsson, hvilken på kort tid begått en mängd djertva stölder från åtskilliga handelsbutiker härstädes, afslutades i Thorsdags ransakning vid rädhusrätten. ia Nilsson, som vidhällit sin i poliskammaren afgifna bekännelse, dömdes att för första resan stöld undergå 5 månaders straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år. Uän skrädderiarbetare vid namn Anton Fredriksson anhölls en dag i denna vecka såsom misstänkt för stöld af en kopparvattenflaska om 4 a b k rymd från huset n:r 3 Vestra Hamngatan. Vid förberedande förhöret erkände Fredriksson att då han d. 7 d:s uppgått i nämnda hus för att söka en bekant hade han sett flaskan stående i trappan hvarför han tillegnat sig densamma och derefter ofördröjligen pantsatt den för 2 rdr hos bagaren N. Landgren boende i s. k. Lindbergska huset vid Jerntorget. Som hredriksson misstänktes att möjligen ha begått flera stölder ansattes han med åtskilliga r och erkände slutligen att han för omkring 14 sedan uppgått i ett kök i Residenset för att tigga och då ingen befanns i köket hade han tagit en å ett bord liggande knif med silfverskaft, hvilken han samma dag pantsatt hos bagaren Landgren för 1 rdr 50 öre. Då han d. 7 d:s hos Landgren pantsatt kopparflaskan hade han utlöst knifven, hvilken han dock kort derefter ånyo pantsatte hos pantlänaren J. Bengtsson i Haga för 2 rdr. Dessutom erkände han att han d. 3 d:s på aftonen från huset n:r 18 vid Norra Hamngatan stulit ytterligare en vattenflaska af koppar om 3 k:r, hvilken han d. 7 d:s försält till en skomakeriarbetare för 3 rdr 50 öre. I Thorsdags företogs först i poliskammaren och sedermera i radhusrätten ransakning rörande dessa stölder och vidhöll Fredriksson sin förut afgifna bekännelse. För målsegarnes och hanllanarnes inkallande uppsköts malet till d 17 d:s och skulle Fredriksson i afbidan derpå förvaras i cellfängelset, hvaremot han på det lifligaste protesterade. Intendent ee —————-d Fr 2 2 8S