Göteborgsposten – 11 februari 1870, sida 3

ska akademien. Ilans utsigter till densammas erhållande skola ej vara dåliga. Casimir Pårrier, son till den bekante statsministern (1837) skall bafva utsetts till att öfvertaga den franska beskickningen i Stockholm. Ett visst uppseende har framkallats af en underrättelse från Berlin om, huru grefve Bismarck der drabbat hårdt tillsammans med sina fordna vänner i det preussiska herrehuset, emedan de icke vilja följa honom på vägen till Preussens sammansmältning med Nordtyskland. Regeringen önskade nemligen, att landtdagens sammanträden skulle ajourneras från d. 14 Febr. (den dag då nordtyska riksdagen öppnas) till d. 2 Maj, för att då åter upptaga förhandlingarne angående den framlagda lagen om kretsordningen. I dep.kammaren är stämningen gynnsam för ett dylikt uppskof; i herrehuset deremot anser man det nedsättande, att preussiska landtdagen skjutes åt sidan för riksdagen såsom en högre institution. Flera ministrar uppträdde itrigt för ajourneringen. Bismarck förklarade tillochmed, att vom medlemmarne ville slå in på denna väg (och vägra ajourneringen), så skulle hans och deras vägar skilja sig så mycket itrån hvarandra, att de måhända ej mera skulle träffaos — men riddarne i IIerrehuset fingo ej nervskakning för det. Vid omröstningen blef förslaget förkastadt med alla rösterna mot 20. De preussiska tidningarne synas vara ursinniga på de bayerska kamrarnes opposition mot ministeren IIOhenlohe. Och underligt är det just icke, ty dermed sammanhänger kamrarnes alsigt att neka beviljandet af skatternas ökande med 30 prot till genomförandet af de preussiska militärinstitutionerna. Dep. kammaren sträfvar i det hela efter att inskränka budgeten till den grad, att ministören IIOhenlohe eller hvilket annat kabinett som helst sättes ur stånd att utföra, hvad det preussiska partiet kallar den nationala uppgilten. — Kreuzieitung i Berlin säger, att Bayern skall, om det sviker öfverenskommelsen af aug. 1866, icke så mycket skada det nordtyska förbundet, som sig sjeltt, emedan i så fall naturligtvis äfven Preussen skall anse sig löst från alla förpligtelser mot Bayern. I en annan artikel utvecklas ännu tydligare, att det skall vara värst för de sydtyska staterna sjelfva, om deras armeör i händelse af krig icke stå fullt rustade och marschfärdiga, emedan Preussen omöjligt kan tästa afseende vid dylika bundstörvandter. Ja. bladet antyder, att den nordtyska stormakten kan under vissa eventualiteter anse dylika opålitliga förbunds vänner såsom lämpliga Åkompensationsobjokter!. Nan vill veta, att dylika varningar, hvilka kommit från Berlin, gjort ett starkt intryck på den unge konung Ludvig, så att han i sin vånda beslutat heldre bryta med sina trogna ständer, än med grefve Bismarck. En annan preussisk regeringstidning anmärker: För hvarje opartisk måste det vara alldeles klart, att Bayerns eget intresse står på spel. Man förstår derför ock, att konung Ludvig vägrar att öfverlemna statsstyrelsen, om och endast för en kort tid, till sitt lands och sin tros siender. Det synes vara i Preussen, som man våndas ölver bayerska folkets sjelfständighetskänsla. I Rom, der den fria tanken är konsiskerad, är naturligtvis det fria varuutbytet ätven en styggelse. Correspondance de Romer prisar öfvermåttan Thiers tal öfver trihandeln och lofordar högligen den påfliga handelspolitiken, sägande: Denna ser i trihandeln orsaken till hvarje nationalindustris oundgängliga ruin och tror, att det är hvarje stats förpligtelse att skydda den inhemska industrien mot främmande konkurrens. Hon finner det tillochmed beklagligt, att Thiers underlåtit att antöra Kyrkostaten såsom ew ovedersägligt bevis på bans baser; påtvarne hade, anseende industrien vara en al de stora källorna till staternas välstånd, utfärdadt en följa at skyddande lagar, hvilka skulle kunra tjena de mest civiliserade nationer tiil modell. — Detta kan, om något, kallas oförskämd!, ty visst är, att industrien ingenstädes i Europa befinner sig på så lig ståndpunkt som i Rom. Det uppaifves nu, att Spaniens rege ring har för afsigt ati föreslå prins Georg at achsen ull Spaniens bonung. Prins Georg är andre sonen till konung Johan af Sachsen, fädd 1832 och formäld sedan 1859 med infantinnan Maria Anna, konungens at Portugal syster. Vid efterforskningar i det k. slottets källrar har man jemte andra saker ätven funnit 250 taflor af gamla mästare, hvilka nu skola uppsättas i inrikesministeriets byggnad. Sachsens Andra kammare har beviljat 400,000 thaler till nybyggnad af en hoficater. På jernvägsstationen Wirballen i Ryssland har on från utlandet kommen dame, fru Alexandrow, blifvit häktad. Man fann hos