Göteborgsposten – 11 februari 1870, sida 1

— Jag måste ha sett ett sådant ansigte i drömmen, tänkte han för sig sjelf; hvar annars än i drömmen? Denna föreställning fick inflytande öfver honom och sysselsatte hans tankar då han gick före zigenerskan ut i tamburen och öppnade dörren för henne då hon skulle gå ut. Snön hade upphört att falla; stod högt på himlen. raden af kullar, som l otrampad snö. den klara vintermånan Dess kalla sken föll på den hvita ågo nedbäddade under ett täcke af På dörrtröskeln vände zi till Lionel Dale: — Det blir ju ej någon jagt så länge detta väder varar? — Det stora partiet för morgondage att uppskjutas? — Ja, såvida ej förändring i väderleken intr — Ännu en gång, godnatt, mr Dale. — Godnatt. Kyrkoherden stod i dörren och såg ofte då hon aflägsnade sig på den snöbetäckta mörka gestalten som långsamt och tyst rör syntes nistan spöklik för åskådarens ögon. — IIvad betyder allt detta? frågade han sig sjelf. Är denna qvinna en vanlig bedragerska, som hoppas att rikta sig eller sin stam genom att väeka min fruktan och sedan på något sätt draga fördel deruf. Hon bad mig ingenerskan sig om och yttrade u kommer således äffar i natt. r zigenerskan, gången. Den de sig framåt