Göteborgsposten – 10 februari 1870, sida 1

— — 0 TS — — —— —— — sin värd, och hon gjorde allt för att under måltiden vinna största andelen af hans uppmärksamhet, Gordon Graham gaf akt på sin syster från den plats han hade nära ändan af bordet och var mycket belåten med hennes framgång. — Spelar hon sina kort väl, torde hon nästa juldag sitta vid öfra ändan af bordet, sade han för sig sjelf. Knappt halfannan timma efter damernas uppstigande från bordet, följde herrarne efter till salongen, och den vanliga musikaliska aftonunderhållningen började. Lydia Graham hade ingenting att frukta af jemförelsen med misserna Mordaunt. De spelade visserligen rätt bra, men hon hade en lysande musikalisk talang och erfor den tillfredsställelsen att Lionel Dale visste uppskatta hennes öfverlägsennet i detta hänscende. Hon kunde derföre visa sig lika vänlig mot flickorna, som hon var fängslande för herrarne. Misserna Mordaunt sjöngo en duett då en betjent inträdde och närmade sig Lionel Dale. — Det är en person i tamburen som begär att få träffa er, sir, för en fullkomligt enskild angelägenhet, sade mannen. — Hvad slags person är det? frågade kyrkoherden. — Hon liknar en gammal zigenerska. — En gammal zigenerska! Zigenerskorna häromkring ha ej det bästa rykte om sig. — Nej, sir, svarade mannen. Jag tänkte just på det och tillsade John Andrew att ha ett öga på henne medan