Göteborgsposten – 9 februari 1870, sida 1

Böra våra statslan upptagas i in-eller utlandet! Huru stor skiljaktighet i meningar för öfrigt råder mellan protektionister och fribandlare inom vårt lund, finnes det dock en sak, om hvilken flertalet ur de skilda lägren synes vara ense, den nemligen att de lån som för statens räkning skola upptagas böra vara iahemska. Äfven vi tro att utan afseende på olika statsekonomiska åsigter enighet med hänseende till detta rent finansiella spörsmål bör herrska; men vi anse deremot att svaret bör utsalla i motsatt riktning till den hvari det nu vanligen afgilves. Den grundåskådning, hvaruppå läran om det fria utbytet hvilar, är den att det finnes af försynen i de menskliga förhållandena nedlagd en vintressenas harmoni, som gör at hvarje fördel hvilken tillfaller den ena nationen också kommer den andra till del, och gör detta bäst och säkrast om den naturliga utvecklingsgången får fortgå oförryckt. Att söka genom något slags artificiella medel befrämja ekonomisk förkofran hos den nation, man sjell tillhör, på andra nationers bekostnad, är säledes att handla mot en naturlag, och liksom hvarje annat naturstridigt förfarande är äfven detta skadligt. Det är härpå frihandelsteorien grundar siv fordran att tullarne, hvilka just innefatta ett dylikt försök att förrycka den naturliga gången af den ekonomiska utvecklingen, böra forsvinna och förnödenheterna hemtas der, hvarest det faller sig för konsumenten lämpligast. I händelse nu denna åsigt om varubytets frihet är riktig finnes intet skäl att göra undantag för sättet att anskaffa det för ett land erforderliga metalliska myntet. Detta är en vara, detta liksom andra förnödenheter, och äfven om någon olikhet i egenskaper skulle törefinnas, är denna dock icke alls af den beskaffenhet att den hindrar den fria konkurrensens lag vara på penningar till— — Fr —