Göteborgsposten – 8 februari 1870, sida 2

upptäcka den. Det skämmer djuret i mitt tycke, ty om ej den tläcken vore skulle det ej ha ett hvitt hår på kroppen. — Det är just hvad jag har tänkt, svarade Victor. Nu råkar just min vän vara en sådan karl som genast rynkar på näsan åt allt som kan skämma en hästs utseende, särdeles om han får se det innan han pröfvat djuret och funnit dess förtjenster. Men jag har hittat på en plan för att afhjelpa saken och vill att ni skall utföra den åt mig. — Jag är er man, herre, hvad det än må vara. Läkaren drog upp en liten flaska ur sin ficka och tillika med fluskan en pensel. — Denna flaska innehåller bran färg, sade han, och jag vill att ni stryker öfver fläcken med denna bruna färs Ni måste stryka öfver fläcken tre eller fyra gånger med korta mellantider. Jim Hawkins skrattade hjertligt åt denna list, — Ni är en mycket slug karl, utbrast han. Det här påminner alldeles om det mycket brukliga sättet att färga sparfvar gula och sälja dem som kanariefoglar. — Der är flaskan, Hawkins och här har ni penseln. Ni vet hvad ni har att göra. — Allt vil, herre. — Godnatt då, sade Victor i det han lemnade stället, flan stannade ej qvar i fria luften för att röka ut sin cigarr, utan gick tillbaka till sitt rum der han snart låg i djup sömn, Han var uppe tidigt påföljande morgon. Han gick ned för trapporna efter att ha frukosterat på sitt rum,