träffade värdshussärden och hyrde en god stark häst, som vanligen begagnades af värden på Korset? under alla hans resor till och från städerna och byarne i grannskapet. Victor Carrington satte sig upp på denna häst och red till Hallgrove. Han stannade framför ett värdshus för att vattna sin häst, och derunder gjorde han en dräng på stället några frågor. — Omkring en fjerdedels mil härifrån, sir, svarade mannen; ni kan ej missta er om ni rider denna väg fram. Ett stort rödt hus, vid flodstranden. — Tack. Det är god jagtmark i denna trakten, oller hur? — Jo, sir. Det är oupphörliga jagtpartier här. — När blir det nästa? — I öfvermorgon. De skola mötas vid IIallgrore Ferry, en och en qvarts mil från kyrkoherdebostället, klockan tio på morgonen. Det skall bli en mycket stor jagt, har jag hört eägas. Vår kyrkoherde skall rida en ny häst, som han fått till skänks af sin bror. — Verkligen! — Ja, sir; jag var nere i kyrkoherdens stall i går eftermiddag och såg djuret. koherdeboställe. Han red beslutsamt fram till byggningen och frågade efter kyrkoherden. Han var utgången, sade betjenten, men herrn kunde stiga in och vänta eller ock uppj Carrington red derifrån i riktning mot Hallgroves kyrj gifva sitt namn, Mr Dale skulle snart vara tillbaka; han