Göteborgsposten – 8 februari 1870, sida 1

— — — — föll, för att röka en cigarr, sade han till en u)passare som han mötte på sin väg. Han hade ej varit länge på gården, då en man kom ut ur en angränsande byggnad och nalkades honom på ett försigtigt och smygande sätt. — Allt väl, herre, sade mannen i låg ton; jag har varit på utkik efter er under de två sista dagarne. Mannen var Jim Hawkins, mr Spavins stalldräng. — Är Wild Buffalo här? frågade Victor. — Ja, sirj frisk och sund som om han varit född och uppfostrad här. — Resan har således ej bekommit honom illa ? — Ej det minsta, sir. Jag visste att ni ville ha honom vid friska krafter, och vid friska krafter är han. Kanske ni skulle vilja se honom ? — Ja. Stalldrängen ledde mr Carrington till stallet, och läkaren hade nöjet se den istadiga hästen vid en lyktas matta sken. Det var verkligen ett ståtligt djur. Endast genom de långt utstående ögongloberna, de vidgade näsborrarne, de trotsiga rörelserna på hufvudet förrådde sig dess elaka temperament. Vietor Carrington stod på kort afständ från djuret, under några minuter tyst betraktande detsamma. — Har ni någonsin blifvit varse denna fläck? frågade Victor hastigt i det han pekade på den hvita fläcken innanför djurets knäveck. — Då man vet hvar man skall se efter den måste man bli den varse, ehuru kanske en främling ej skulle